NEWSFLASH: Ungkristenkille börjar blogga igen!

Hohoo? Någon där? Om någon hör det här:

Jag bloggar numera aktivt på min nya blogg BussBorg. Det är nämligen så att jag slutat som ungdomsledare, flyttat från Borås till Norrköping med min fästmö (just det, vi förlovade oss i april) och börjat en bussförarutbildning. Hur gick det till egentligen? Jag vet knappt själv. Kul är det i alla fall!

Jag kommer inte stänga ner den här bloggen i första taget. Den äger ju. Kanske dyker det upp något sporadiskt inlägg när jag känner för att skriva av mig om något som inte har med bussar att göra. Annars kommer ungkristenkille.se mest agera öppet arkiv.

Så se till att hoppa över till bussborg.wordpress.com, prenumerera, kommentera och följ min resa mot att bli en tvättäkta busschaffis. Välkommen!

För många järn i elden

Jag har ett problem. Jag har för många fritidsintressen. Länge har jag avundats alla ni som vet hur det känns att vara uttråkad och rastlös.

Jag vet inte hur det är. Det finns alltid något som behöver göras eller något jag vill göra. Här kommer en liten lista över saker jag gör eller vill ta upp igen:

• Vara aktiv och hålla mig uppdaterad på Twitter och intressanta nyhetssajter/bloggar
• Skriva/producera musik
• DJ:a
• Fotografera
• Köra mountainbike (träna inför Cykelvasan jag är anmäld till)
• Blogga
• Driva Veckans Bibelord

Allt det här älskar jag att göra. Det är egentligen inget av det som är bättre än det andra – allt ger en likvärdig grad av tillfredsställelse. Visst är det kul att kunna så mycket och att hålla sig sysselsatt, men det här gör att det blir mycket halvmesyrer. Jag kan inte satsa helhjärtat på något av det eftersom jag inte vill ge upp något av det andra. Dessutom ska man få vardagslivet att fungera och så vill man få in Gud någonstans i allt detta. Frustrationen är enorm.

Jag skriver inte det här inlägget för att söka en axel att gråta ut mot. Jag önskar bara att jag kunde trolla bort mitt intresse för allt ovanstående och behålla ett enda – vilket som helst. Det hade varit så väldigt mycket lättare då. Jag vill bara kunna lägga ner hela min själ i något.

Att jag sedan jobbar i församling, som datorkunnig ungdomsledare, hjälper inte direkt. Där har jag ansvar för kyrkans hemsida, sociala medier och bildtekniken i gudstjänsterna. Ja, förutom att planera aktiviteter och andakter till våra diverse verksamheter, vara med och spela i gudstjänster, sköta statistik och åka runt på en massa planeringsmöten och ekumeniska samlingar vill säga. Allt detta ska klämmas in på 20 timmar i veckan, varav 12 timmar går åt till verksamhet. Allt annat ska hinnas med på åtta timmar i veckan vilket är i princip omöjligt.

Missförstå mig rätt; jag älskar mitt jobb. Men att jobba x antal timmar övertid nästan varje vecka där många kvällar offras, ger mig inte direkt mer tid till fritidsintressen.

Så om du sitter och suckar över hur tråkigt du haft idag,
kom ihåg att jag avundas dig.

Det går bra nu!

I fredags hade vi första Tonårssamlingen för terminen. Tonår är en kväll för ungdomar som går i årskurs 6-9. Först är det lite fika, häng, bordspingis, en större aktivitet och sedan andakt framåt kvällen.
De två senaste terminerna har vi haft två stadiga deltagare; min lillebror och hans kompis. Hehe. Men i fredags var vi elva pers! Helt otroligt. Det är en scoutpatrull i kyrkan som hakat på nu, vilket ökat deltagarantalet, men inte nog med det – folk börjar ta med sig sina kompisar utanför kyrkan också. DET är kul! Trivs mer och mer i min roll som ungdomsledare.

När förfrågan kom från Hans (pastorn) om jag kunde tänka mig bli ungdomsledare slog jag den tanken ifrån mig genast med en smärre chock. ”Hur kan någon se mig som ungdomsledare?” Det var så oerhört främmande.

Sedan dess har tanken grott i mig. Fler och fler har sagt hur kul det hade varit att ha mig som ungdomsledare i församlingen, fått uppmuntran från alla håll och kanter, men det var inte förrän våren 2010 som jag började ta den tanken på allvar. Jag fick ett profetiskt tilltal av en kille under en församlingsutvecklingskonferens (vilket fantastiskt ord). Jag berättar om det i den här videon:

(don’t worry, du kan sluta titta vid 04:15)

Och nu sitter jag här. Jag visste att jag skulle trivas, men att det skulle bli så här bra kunde jag inte tänka mig. Jag märker nämligen att jag utvecklas enormt när jag interagerar med ungdomarna och barnen, upptäcker nya sidor av mig själv som jag inte sett förut, himla sköna sådana. Det är inte förrän nu när jag ser mitt arbete med egna ögon som jag förstår att det här faktiskt var Guds tanke. Det är verkligen vad jag ska hålla på med just nu.

Recap.

Jag har ursäktat mig så många gånger för att jag inte skriver regelbundet, men nu är det slut med det. Känns lite patetiskt. Jag beundrar er som trots min oregelbundenhet med jämna mellanrum sticker in huvudet för att se om något har hänt, men att ständigt ursäkta sig för att man inte skriver; varför fylla bloggen med sådant?

Däremot tycker jag att en liten recap är på sin plats:

Våren

I januari flyttade jag till Jönköping för att gå bibelterminen på Södra Vätterbygdens Folkhögskola (Eller Jönköpings Kristerliga Folkhögskola som det hette en gång i tiden). Det visade sig sedan bli det bästa jag någonsin gjort. Jag lärde känna både mig själv och Gud bättre, fick otroligt fina vänner och träffade min älskade Lovisa där. Jag blir alldeles varm av glädje när jag tänker på det.

Sommaren

Åkte på equmenias riksstämma i Stockholm.

Var fritids- och lovsångsledare på ett tvåveckors-kristendomsskoleläger på Stenungsön, (mellan Stenungsund och Tjörn); oerhört värdefullt.

Emmabodafestivalen var obeskrivligt fet! Sunkigt och plaskblött – men helt [mäktiga superlativ här] akter. Blown. Away.

Jobbade som ljustekniker i Bildatältet på Frizon en vecka. Himla kul och inte lika slitigt som Frizon -09 när vi nu var två ljustekniker, men på nätterna kröp det ner till 4-5 grader. En jobbigt tidig påminnelse om höstens ankomst. Under festivalen förvånades jag över hur mycket bra småakter det finns, som inte får särskilt stor uppmärksamhet. Och tack gode Gud för att det var mer elektronisk musik än metal i Bildatältet i år.

Hösten

Den 15:e augusti åkte jag till Jönköping igen och gick en femdagarskurs som inledning på ungdomsledaråret, en linje SVF driver, vilket innebär en anställning i en församling som ungdomsledare med parallella studier. Med på den kursen var också equmenias program ”Ungdomsledarens första år” som redan anställda ungdomsledare kunde gå. Tillsammans blev vi ett himla gött gäng. Fick chans att bättre lära känna min gamle tweetbuddy @tolkemolkemoli och stifta nya bekantskaper med bl.a. @luddast, den notoriske jägaren ifrån Norr.

Jobbar alltså numera som ungdomsledare i Borås baptistförsamling, Bodakyrkan. Det är min hemförsamling och jag trivs otroligt bra. Det är en himla varm och öppen gemenskap, och blir därför så motiverad att göra allt jag kan på bästa sätt.

Ska upp tidigt imorgon för att planera vår äventyrskonfa som går av stapeln här i höst, tillsammans med två andra församlingar. Det ska bli hemskt roligt, men det kräver att man får lite sömn i huvudet.

Allt gott, människor!

God morgon!

Förlåt, jag försov mig. Men nu är jag här! Jag är faktiskt inte helt inaktiv. Det är bara här som inläggen är knapra. Men Veckans Bibelord lever! Har kommit igång med det ordentligt nu. För tillfället har jag 111 personer på utskickslistan. Otroligt glad för det!

Något annat jag är hemskt glad för är att jag just fått heltidsanställning på CDON’s lager med början i måndags. Har kontrakt på sex månader. :) Särskilt skönt är det eftersom jag inte kom in på folkhögskolan jag hade sökt (då jag hade fått praktisera som ungdomsledare i min hemförsamling). Stadig inkomst for the win! Och för att inte snacka om rutin på dagarna… Grymt najs. Annars vänder man så lätt på dygnet och dagarna flyter ihop, vilket inte är lika najs i längden.

Och nu tvingas jag verkligen förvalta min lediga tid, för det är inte många timmar. Jobbar 08-17 varje dag. Slitit är det. Är hemma kring 18-tiden och har då fem-sex timmar att göra något vettigt med innan jag måste lägga mig. Som att skriva det här blogginlägget till exempel.

Så nu vet du att jag lever och efter första blogginlägget så här efter en stunds tystnad går det alltid lättare att fortsätta skriva. ;)

Vi hörs och syns i kommentarerna!