Tillfredsställelse.

Igår kom min skanner. Jag beställde den efter att jag konstaterat att mitt berg med papper vuxit till förbannelse det här året; och ju större det blir, desto jobbigare blir det att hala fram hålslagaren och sätta in allt i mina pärmar.

Problemet började när jag flyttade till Jönköping i våras och gick bibelterminen på SVF. Lärarna där måste lidit av någon slags kopieringsmaskins-fetisch. Vi fick hur mycket papper som helst; hela tiden. Jag hade med mig en tom pärm till skolan för jag antog att det skulle bli en del papper att hålla ordning på. Problemet var bara att jag inte hade någon hålslagare på rummet. Långt in på terminen såg jag att det fanns en hålslagare i kopieringsrummet, men då var min hög så stor att jag varken hade tid eller ork att ta itu med det.

Innan jag flyttade hem igen rensade jag åtminstone min mäktiga hög från papper jag inte ville spara, men när jag kom hem lade jag den bara ovanpå den lilla hög som hade börjat bildas så smått där hemma, vilket gjorde att alla andra papper som komma skulle också hamnade på den högen.

 Där är jag nu – fram till igår kväll. Då tog jag det första lilla knippet för att testa skannern. Hittade ett helt fantastiskt program för att sortera PDF-dokument och började skanna.

Och nu till det intressanta; det var helt fruktansvärt tillfredsställande. Jag tyckte det var så himla skönt att skanna in gamla fakturor, kvitton och gamla anteckningar, tagga dem och sedan slänga papperskopian. När pappersbunten var slut var jag tvungen att med våld slå ifrån mig tanken att hämta resten av pappersmassan och sitta och skanna in hela natten tills min kropp gav upp av utmattning.

Jag tror det är bibliotekariegenen som spökar. Farsan är bibliotekarie och den vridningen måste ha överförts till mig genetiskt på något vis. Jag älskar att sortera, organisera, katalogisera och planera. Du som har all din musik i en och samma mapp hade gjort på dig om du fick se filstrukturen i min musikmapp.

Vad var det? Var det skannern som ömt viskade mitt namn?
Jag kommer, CanoScan LiDE 210, jag kommer!

Recap.

Jag har ursäktat mig så många gånger för att jag inte skriver regelbundet, men nu är det slut med det. Känns lite patetiskt. Jag beundrar er som trots min oregelbundenhet med jämna mellanrum sticker in huvudet för att se om något har hänt, men att ständigt ursäkta sig för att man inte skriver; varför fylla bloggen med sådant?

Däremot tycker jag att en liten recap är på sin plats:

Våren

I januari flyttade jag till Jönköping för att gå bibelterminen på Södra Vätterbygdens Folkhögskola (Eller Jönköpings Kristerliga Folkhögskola som det hette en gång i tiden). Det visade sig sedan bli det bästa jag någonsin gjort. Jag lärde känna både mig själv och Gud bättre, fick otroligt fina vänner och träffade min älskade Lovisa där. Jag blir alldeles varm av glädje när jag tänker på det.

Sommaren

Åkte på equmenias riksstämma i Stockholm.

Var fritids- och lovsångsledare på ett tvåveckors-kristendomsskoleläger på Stenungsön, (mellan Stenungsund och Tjörn); oerhört värdefullt.

Emmabodafestivalen var obeskrivligt fet! Sunkigt och plaskblött – men helt [mäktiga superlativ här] akter. Blown. Away.

Jobbade som ljustekniker i Bildatältet på Frizon en vecka. Himla kul och inte lika slitigt som Frizon -09 när vi nu var två ljustekniker, men på nätterna kröp det ner till 4-5 grader. En jobbigt tidig påminnelse om höstens ankomst. Under festivalen förvånades jag över hur mycket bra småakter det finns, som inte får särskilt stor uppmärksamhet. Och tack gode Gud för att det var mer elektronisk musik än metal i Bildatältet i år.

Hösten

Den 15:e augusti åkte jag till Jönköping igen och gick en femdagarskurs som inledning på ungdomsledaråret, en linje SVF driver, vilket innebär en anställning i en församling som ungdomsledare med parallella studier. Med på den kursen var också equmenias program ”Ungdomsledarens första år” som redan anställda ungdomsledare kunde gå. Tillsammans blev vi ett himla gött gäng. Fick chans att bättre lära känna min gamle tweetbuddy @tolkemolkemoli och stifta nya bekantskaper med bl.a. @luddast, den notoriske jägaren ifrån Norr.

Jobbar alltså numera som ungdomsledare i Borås baptistförsamling, Bodakyrkan. Det är min hemförsamling och jag trivs otroligt bra. Det är en himla varm och öppen gemenskap, och blir därför så motiverad att göra allt jag kan på bästa sätt.

Ska upp tidigt imorgon för att planera vår äventyrskonfa som går av stapeln här i höst, tillsammans med två andra församlingar. Det ska bli hemskt roligt, men det kräver att man får lite sömn i huvudet.

Allt gott, människor!

Tagga!

Väskan packad, cykeln tvättad och oljad, energikakor och första-hjälpen-kit inhandlade, cykelslang fram bytt, camelbacken upphängd på tork för påfyllning i morgon, vägbeskrivning utskriven, reskläder framlagda – jag är redo.

Efter gudstjänsten drar jag iväg mot Jönköping. På cykel. 8,5 mil, 6-7 timmar. Shit, vad taggad jag är! Ska bli så himla gött! Spännande framförallt. Har aldrig kört så långt i sträck. Har varit ute på två turer på sammanlagt 9 mil på en dag, men det var med en ordentlig paus emellan. Den här gången blir det lite intensivare.

Alida, SVF:are, åker förresten från Alingsås i morgon kväll och passar då på att svänga förbi och hämta min packning som jag inte får med mig på cykeln. Vilka fantastiska vänner man har. :)

Nu måste jag komma i säng om jag ska orka upp i tid i morgon. Ska vara mötesledare under gudstjänsten igen. Det blev så, efter att han som egentligen skulle vara det blev sjuk. Förra gången var det för att ordinarie hade brutit armen. Johan Borg – vikarierande mötesledare till er tjänst. ;) Godnatt och önska mig lycka till!

Resfeber.

Sitter nu på Bus4You-bussen på väg hem från Jönköping. Jag har praktik i min församling en vecka fram till nästa tisdag. Det ska bli gött. Samtidigt drar resten av bibellinjen till Israel i natt. Gissa om jag är avundsjuk… Hade jag haft pengar hade jag hängt med, men beskedet om att en Israelresa var planerad kom inte förrän vi började i januari. Jag hade inte fått någon vidare information om det när jag sökte till skolan. Jag och mina föräldrar går ekonomiskt på knäna på grund av de höga studie- och boendekostnaderna, så en Israelresa på 8 000 kr är inte helt okej.

Jag kom just på hur sjukt mycket jag vill följa med. Under hela den här tiden som jag vetat om detta har jag haft någon slags emotionell distans, men nu slog det mig – jag kommer verkligen missa något. Framförallt sammanhållningen som den här resan kommer skapa.

Äsch, det blir nog en bra vecka ändå. Vi måste ju se det från den ljusa sidan, din lilla pessimist.

Dag 2.

Dagen började med att Sleep Cycle faktiskt visade på en normal sömncykel med toppar och dalar! Fantastiskt. Vaknade fem i åtta pigg och utvilad. Detta varade dock bara någon minut. Sedan påmindes jag om att jag låg i en riktigt skön säng med en riktigt skön kudde vid mitt huvud. Så jag somnade om och vaknade av Mattias som knackade på min dörr. Nu var klockan tio över åtta. Tjugo över var vi i matsalen.

Jag och Mattias drog sedan upp på rummen och hämtade biblar och begav oss till Sal 22 för lektion. Vi började med att dela med oss av ett bibelord som betydde något för oss. Hade valt Ps 23:4:

”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.”

Berättade om hur starkt jag tycker det är att Gud verkligen är med en ända in i, och bortom döden. Detta insåg jag när jag såg Titanic en gång för kanske tre år sedan. Men mer om det en annan gång. :)

Hela dagen var det bara en massa information. Information om uppförande, boende, ekonomi, Jönköpings historia och bra platser att veta om i närområdet. Sist hade vi en liten rundvandring i skolan och lite utanför.

På idrotten träffade vi Helena, idrottslärarinnan, för första gången. Verkar rätt schysst! Ingen hade med sig gympakläder den här veckan. Vi visste inte ens att vi skulle ha idrott på schemat. Så vi snackade lite om vad vi ville göra under terminen. Badminton är min högsta önskan. Faktum är att det blir det nästa vecka. Woohoo!

Vid tvåtiden var det dags att få lite information om datorerna. Vi fick inloggningsuppgifter och lite annat skoj, av Erik Selin, SVF:s IT-tekniker. Han verkade vara en rätt ung kille på kanske 22-23 bast. Han började tydligen i höstas. Lite nördig, lite lite för teknisk i sitt snack kanske, men hade koll liksom. :)

Sedan var det powernapping time. Inte för min del dock, men i princip resten av klassen. Vid fyra drog jag, Mattias och David till Konsum. Det var lättare sagt än gjort. Värst var den lilla stigen ner till gångvägen. Det var egentligen en trappa där, men den kunde man knappt uttyda under all is. Ja, is. Inte snö – IS. Vi gled på skosulorna ner medan vi höll oss i trappräcket. Tack gode gud för trappräcken!

Efter den lilla stigen fortsatte gångvägen rakt ner mot den stora Åsenvägen. Det var också helt galet. Man var på helspänn hela tiden. Bitvis var vägen helt istäckt. ”Otäckt”, höhö. På vägen hem berörde vi ämnet Bibeln och tidens slut. Det visade sig att David har varit djupt nersjunken i ämnet Jesu andra återkomst och den sista tiden, precis som jag. Det är ett hemskt intressant ämne, men både jag och David hade kommit till slutsatsen att det viktigaste är att hålla sig nära Gud och vara redo på att dagen D kan komma när som helst. Då klarar man sig liksom. Så det var lite najs att upptäcka en gemensam nämnare. :)

Vi kom upp till området 16:57. Mycket bra tajming. Vi gick upp och lämnade lite varor och drog sedan och käkade.

Ursäktade mig efter middagen med att jag behövde plugga på teorin. Tjugo i sju kom Mattias och Axel förbi och frågade om jag inte skulle med på lite ”Go” med bibeltjejerna innan Rappakaljan halv åtta med terminstjejerna. Tackade nej. Var tvungen att plugga teori inför uppkörningen och teoriprovet på måndag.

Blev sjukt seg av att läsa den där jäkla boken. Lade mig tio över sju för en lite power nap. Jag suger på att power nappa. Sover alltid längre än jag tänkt. Vaknade 23:54. Det sög. Nu sitter jag här och har fördrivit lite tid. Skulle aldrig palla sova 12 timmar i sträck. Man blir så fruktansvärt seg av det.

Godnatt!