Kategoriarkiv: Uppbyggligt

Lägenheten.

En av de sista våffelkvällarna i Bodakyrkan kom Emil fram till mig och undrade om jag hade studentvänner som behövde en lägenhet. Han ägde en uppe på Tullen som han hyrt ut i andrahand ett antal år i rad. Hans andra hyresgäst i ordningen var nämligen på väg ut. ”Tja, jag är annars rätt intresserad.” svarade jag. Innan det hade jag inte tänkt flytta hemifrån förrän om tidigast ett halvår, men nu när den här dörren öppnades kändes det verkligen fel att missa den här chansen.

Snart hade vi skrivit kontrakt och händer hade skakats. Det är en oerhört fräsch etta med kök det handlar om. Bara en sådan sak som att rummet är asymmetriskt gör det perfekt för musikproduktion, eftersom ljudet inte studsar lika mycket. Inte fy skam.

Sedan har sak på sak bara klaffat. Förra hyresgästen som nu skulle flytta visade sig vara Emils syster. Eftersom hon flyttade ihop med sin sambo som redan hade massa grejer lämnade hon kvar dubbelsäng, soffa, soffbord, fotölj, nattduksbord, matsalsbord, stolar, balkongmöbler, knivar, dammsugare och dammsugarpåsar (!). Obeskrivligt skönt att slippa lägga ut de pengarna och att kånka upp stora möbler två och en halv trappa. Jag fick även ta över hennes bredbandsabonnemang med ett schysst erbjudande som gav mig två avgiftsfria månader.

Dessutom flyttade min flickvän från Linköping hit till Borås mycket tidigare än det först var tänkt (någon gång i vår), eftersom hon hittade en utbildning som passade henne väldigt bra. Hon hyr min kompis lägenhet i andrahand medan han pluggar teologi i Stockholm. Det löste sig också väldigt snabbt och lätt, vilket Inte var så dumt, då det visade sig att hon hade ungefär ALLT i köksväg. Det enda jag hade var tallrikar, muggar och knivar.

Det jag slagits av under hela den här resan är hur allt bara löst sig. Ibland är Gud nästan övertydlig. Det är så tydligt att han fixar och donar så att allt blir så bra som möjligt. Jag är så fruktansvärt tacksam. Det är kärlek det.

Jag skrev om det här i Veckans Bibelord 1237.

Annonser

Det går bra nu!

I fredags hade vi första Tonårssamlingen för terminen. Tonår är en kväll för ungdomar som går i årskurs 6-9. Först är det lite fika, häng, bordspingis, en större aktivitet och sedan andakt framåt kvällen.
De två senaste terminerna har vi haft två stadiga deltagare; min lillebror och hans kompis. Hehe. Men i fredags var vi elva pers! Helt otroligt. Det är en scoutpatrull i kyrkan som hakat på nu, vilket ökat deltagarantalet, men inte nog med det – folk börjar ta med sig sina kompisar utanför kyrkan också. DET är kul! Trivs mer och mer i min roll som ungdomsledare.

När förfrågan kom från Hans (pastorn) om jag kunde tänka mig bli ungdomsledare slog jag den tanken ifrån mig genast med en smärre chock. ”Hur kan någon se mig som ungdomsledare?” Det var så oerhört främmande.

Sedan dess har tanken grott i mig. Fler och fler har sagt hur kul det hade varit att ha mig som ungdomsledare i församlingen, fått uppmuntran från alla håll och kanter, men det var inte förrän våren 2010 som jag började ta den tanken på allvar. Jag fick ett profetiskt tilltal av en kille under en församlingsutvecklingskonferens (vilket fantastiskt ord). Jag berättar om det i den här videon:

(don’t worry, du kan sluta titta vid 04:15)

Och nu sitter jag här. Jag visste att jag skulle trivas, men att det skulle bli så här bra kunde jag inte tänka mig. Jag märker nämligen att jag utvecklas enormt när jag interagerar med ungdomarna och barnen, upptäcker nya sidor av mig själv som jag inte sett förut, himla sköna sådana. Det är inte förrän nu när jag ser mitt arbete med egna ögon som jag förstår att det här faktiskt var Guds tanke. Det är verkligen vad jag ska hålla på med just nu.

Taggad , , , , , , , , ,

Att våga stå upp.

Fick ett samtal av en vän nyss. Hon var på middag och var alldeles uppgiven. De hade diskuterat religion och tro, eller rättare sagt överträffat varandra i nedsättande kommentarer om kristendom. Tillslut hade hon fått nog och försvarat sin tro. Det gav upphov till hetsiga diskussioner. Tyvärr hade det blivit lite för mycket att dricka för de flesta, vilket knappast bidrog till större förståelse och respekt. Hon gjorde så gott hon kunde, men det blev för mycket. Hon gick ut och ringde mig. Hon fick prata ut och mådde mycket bättre efteråt. Det gör mig varm i hjärtat att någon har sådant förtroende för mig.

Men något som berör mig nästan ännu djupare är att hon inte höll tyst. Det här är en tjej som varken är uppvuxen i en kristen miljö med kristna vänner eller som har en församling att kalla hem. Jag är egentligen hennes enda kristna vän hon verkligen kan prata med. Men hon har en så uppriktig tro på Jesus. Fastän förutsättningarna inte är de ultimata kämpar hon på och står upp för det hon tror på.

Jag vet många som bara hade knipit käft och skrattat med till de råa skämten. De flesta av de jag kommer att tänka på har haft en trygg kristen uppväxt och kristna sammanhang att relatera till. Ibland är den personen jag. Jag har hamnat i situationer med den här tjejen där ämnet tro tagits upp av en tredje person, varpå hon svarat direkt och jag förvånas över hur orädd hon är. Jag själv har suttit och känt mig lite skamsen. De gångerna har verkligen varit uppvaknanden. Varför var jag inte lika kvick och orädd? Varför tvekade jag? Varför försökte jag slingra mig ur med överslätande ordval?

Det här samtalet var så bra för mig. Tron kan verkligen vara så äkta, inser jag plötsligt. Den kan vara så personlig. Jag önskar Jesus kunde vara lika personlig och självklar för mig.

Du vet vem du är. Tack för att du är den du är och att du inte är rädd för att visa det.

Taggad , , , , , , ,

Multitasking.

Fyra timmar senare och jag känner för att gråta. Jag önskar jag hade lättare för att låta tårarna komma. Jag är så himla tacksam för att Gud är så fruktansvärt god mot mig hela tiden… Jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Jag vill ut och hoppa och skrika, jag vill gå två mil och bara be, jag vill skriva en låt, jag vill skratta, jag vill bara… lägga mig i Guds famn och pusta ut.

Det har var så nyttigt för mig. Samtidigt som Gud har använt mig för att bygga upp min väns tro, så har Gud använt vårt samtal för att bygga upp min tro. Multitasking på hög nivå! Jag har kommit till nya insikter om vad relation med Gud är och har genom vårt resonerande förstått mer av Guds vilja och vad den går ut på.

Känner att jag måste smälta det här innan jag kan dela något om det. Just nu är jag bara så obeskrivligt tacksam. Tack Gud. Tack käre, store Gud.

Taggad , , ,

I väntan.

Det är lika irriterande varje gång. Man håller på att skriva en skitlång text, och plötsligt säger det pangfiddevippen så är det borta.
Det jag skrev om var att Gud har berört mig så sjukt starkt under helgen och igår på Tisdagsgruppen. Han har visat mig den väg han vill att jag ska gå på ett så jäkla tydligt sätt!
Tyvärr varken orkar eller hinner jag skriva om inlägget, men planen är att spela in en ljudblogg i morgon. Lite lättare. Men vi får se. Du kan få ett bibelord av mig så länge:

“Nu säger Herren Sebaot: Tänk på hur ni har det!
   Ni sår mycket men skördar litet. 
  Ni äter utan att bli mätta.
   Ni dricker utan att bli glada.
   Ni klär er utan att bli varma.
   Daglönaren stoppar lönen i en börs med hål. [,,,]
Gå upp i bergen och skaffa virke, bygg upp mitt hus! Då skall jag se på det med välvilja och uppenbara min härlighet, säger Herren. [,,,]
Fatta mod, Serubbabel! säger Herren. Mod, överstepräst Josua, Josadaks son! Mod, allt folk i landet! säger Herren. Till verket! Jag är med er, säger Herren Sebaot.” – Haggaj 1:5-6,8;2:5

Även om detta avser återuppbyggnaden av Jerusalems tempel, så tror jag det talar till oss även idag. När Gud stakat ut en väg, visar på vart han vill att vi ska gå, då kan vi inte sitta och slösa bort tiden och vara egotrippade. Nej, han säger: “Till verket! Kämpa! Kom igen nu, vi fixar det här! Jag finns här, lita på mig.”

Tankar i natten… Godnatt!

Taggad , , , , , , ,
Annonser