För många järn i elden

Jag har ett problem. Jag har för många fritidsintressen. Länge har jag avundats alla ni som vet hur det känns att vara uttråkad och rastlös.

Jag vet inte hur det är. Det finns alltid något som behöver göras eller något jag vill göra. Här kommer en liten lista över saker jag gör eller vill ta upp igen:

• Vara aktiv och hålla mig uppdaterad på Twitter och intressanta nyhetssajter/bloggar
• Skriva/producera musik
• DJ:a
• Fotografera
• Köra mountainbike (träna inför Cykelvasan jag är anmäld till)
• Blogga
• Driva Veckans Bibelord

Allt det här älskar jag att göra. Det är egentligen inget av det som är bättre än det andra – allt ger en likvärdig grad av tillfredsställelse. Visst är det kul att kunna så mycket och att hålla sig sysselsatt, men det här gör att det blir mycket halvmesyrer. Jag kan inte satsa helhjärtat på något av det eftersom jag inte vill ge upp något av det andra. Dessutom ska man få vardagslivet att fungera och så vill man få in Gud någonstans i allt detta. Frustrationen är enorm.

Jag skriver inte det här inlägget för att söka en axel att gråta ut mot. Jag önskar bara att jag kunde trolla bort mitt intresse för allt ovanstående och behålla ett enda – vilket som helst. Det hade varit så väldigt mycket lättare då. Jag vill bara kunna lägga ner hela min själ i något.

Att jag sedan jobbar i församling, som datorkunnig ungdomsledare, hjälper inte direkt. Där har jag ansvar för kyrkans hemsida, sociala medier och bildtekniken i gudstjänsterna. Ja, förutom att planera aktiviteter och andakter till våra diverse verksamheter, vara med och spela i gudstjänster, sköta statistik och åka runt på en massa planeringsmöten och ekumeniska samlingar vill säga. Allt detta ska klämmas in på 20 timmar i veckan, varav 12 timmar går åt till verksamhet. Allt annat ska hinnas med på åtta timmar i veckan vilket är i princip omöjligt.

Missförstå mig rätt; jag älskar mitt jobb. Men att jobba x antal timmar övertid nästan varje vecka där många kvällar offras, ger mig inte direkt mer tid till fritidsintressen.

Så om du sitter och suckar över hur tråkigt du haft idag,
kom ihåg att jag avundas dig.

Ett nytt kapitel.

Jag är nu inne på mitt andra år i Bodakyrkan som ungdomsledare. Det ser dock ut att bli mitt sista. Jag och min flickvän Lovisa har bestämt oss för att flytta till Norrköping i höst. Vi ser verkligen fram emot att få upptäcka en helt ny stad tillsammans. Hon flyttade hit till Borås i höstas, men vi behöver ha ett helt nytt ställe för att vi båda ska må bra.

Jag känner mig dock sliten itu, i den meningen att jag tvingas lämna Bodakyrkan. Min kära hemförsamling. Jag är mer eller mindre uppvuxen där, och säga vad man vill om det, men det har gjort att församlingen blivit som en andra familj. Tyvärr är det något jag inte insett förrän på senare år, att det verkligen är så.

Jag tänker på min bönegrupp. Vilka goda nära vänner jag har där. Det är en grupp i min ålder där vi kan prata om allt och dela livet och allt vad det innebär.

Jag tänker på mina fantastiska ungdomar som gör det så lätt för mig att vara ungdomsledare. De är så smarta och kloka, så lyhörda och tacksamma. Jag skulle så vilja se växa upp och följa genom åren.

Sedan tänker jag på resten av församlingen jag får träffa under veckorna, om inte annat på gudstjänst varje söndag. Det låter klyschigt, men kärlek och omtanke genomsyrar verkligen församlingen. Jag känner mig så uppskattad där, så älskad.

Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv, i det liv som inte längre enbart är mitt eget. Jag vet att jag alltid kommer kunna komma tillbaka till Bodakyrkan och känna mig lika hemma som innan. Alla jag pratat med som bott i Norrköping har hyllat staden till skyarna. Jag har höga förväntningar. Jag vågar ha det, för jag vet att Gud är med mig. Och då blir det ofta väldigt bra. Han var otroligt tydlig med att jag skulle jobba som ungdomsledare i Bodakyrkan. Vad gäller beslutet att flytta till Norrköping – inte lika tydlig. Men jag vågar chansa. Jag litar på att Gud är med. Genom eld och vatten. Över land och hav. Okej nu får jag lägga av innan jag brister ut i schlager.

Recap.

Jag har ursäktat mig så många gånger för att jag inte skriver regelbundet, men nu är det slut med det. Känns lite patetiskt. Jag beundrar er som trots min oregelbundenhet med jämna mellanrum sticker in huvudet för att se om något har hänt, men att ständigt ursäkta sig för att man inte skriver; varför fylla bloggen med sådant?

Däremot tycker jag att en liten recap är på sin plats:

Våren

I januari flyttade jag till Jönköping för att gå bibelterminen på Södra Vätterbygdens Folkhögskola (Eller Jönköpings Kristerliga Folkhögskola som det hette en gång i tiden). Det visade sig sedan bli det bästa jag någonsin gjort. Jag lärde känna både mig själv och Gud bättre, fick otroligt fina vänner och träffade min älskade Lovisa där. Jag blir alldeles varm av glädje när jag tänker på det.

Sommaren

Åkte på equmenias riksstämma i Stockholm.

Var fritids- och lovsångsledare på ett tvåveckors-kristendomsskoleläger på Stenungsön, (mellan Stenungsund och Tjörn); oerhört värdefullt.

Emmabodafestivalen var obeskrivligt fet! Sunkigt och plaskblött – men helt [mäktiga superlativ här] akter. Blown. Away.

Jobbade som ljustekniker i Bildatältet på Frizon en vecka. Himla kul och inte lika slitigt som Frizon -09 när vi nu var två ljustekniker, men på nätterna kröp det ner till 4-5 grader. En jobbigt tidig påminnelse om höstens ankomst. Under festivalen förvånades jag över hur mycket bra småakter det finns, som inte får särskilt stor uppmärksamhet. Och tack gode Gud för att det var mer elektronisk musik än metal i Bildatältet i år.

Hösten

Den 15:e augusti åkte jag till Jönköping igen och gick en femdagarskurs som inledning på ungdomsledaråret, en linje SVF driver, vilket innebär en anställning i en församling som ungdomsledare med parallella studier. Med på den kursen var också equmenias program ”Ungdomsledarens första år” som redan anställda ungdomsledare kunde gå. Tillsammans blev vi ett himla gött gäng. Fick chans att bättre lära känna min gamle tweetbuddy @tolkemolkemoli och stifta nya bekantskaper med bl.a. @luddast, den notoriske jägaren ifrån Norr.

Jobbar alltså numera som ungdomsledare i Borås baptistförsamling, Bodakyrkan. Det är min hemförsamling och jag trivs otroligt bra. Det är en himla varm och öppen gemenskap, och blir därför så motiverad att göra allt jag kan på bästa sätt.

Ska upp tidigt imorgon för att planera vår äventyrskonfa som går av stapeln här i höst, tillsammans med två andra församlingar. Det ska bli hemskt roligt, men det kräver att man får lite sömn i huvudet.

Allt gott, människor!

Sen Kväll med Gud.

Sen Kväll med Gud (SKMG) var den mysigaste upplagan på länge. Riktigt gött att träffa alla vänner igen, äta god mat och få höra på Tommy Holmberg – föredetta kriminell narkoman, numera pastor – berätta om sina erfarenheter…

Vilken HELG!

Gosh, vilken bra helg jag haft! Församlingslägret var det goaste på länge! Vi kallar det för “Nära-läger”, för att det är tänkt att vi ska komma närmare varandra och närmare Gud. Och det har åtminstone jag fått göra. Gunnel Noreliusson var inbjuden att hålla i temat Andens frukter. Synonymer till ‘frukt’ i detta sammanhanget är “resultat, följd, lön”. Alltså, följden av att vara kristen, att ha den helige Ande.

Hon höll i en föreläsning lördag eftermiddag utifrån Gal 5:22–23 där hon gick igenom alla nio frukter…