Etikettarkiv: #Blogg100

Blogg100 – Jag ger upp

Nepp, det här funkar inte.

Jag antog utmaningen #Blogg100 för en och en halv vecka sedan. Nu avbryter jag experimentet innan jag kommer för nära mållinjen. Det tar helt enkelt för mycket tid. Visst, snabbt och lätt var tanken, men det funkar ändå inte. Jag har för många järn i elden för att hinna blogga en gång per dag.

På ett sätt hade det varit skönt att en gång för alla döda sidan helt; radera bloggen, avregistrera domänet. Då hade jag haft en sak mindre att pyssla med. Jag vill dock inte förlora möjligheten att skriva av mig och tycka till. Istället kommer jag skriva här när det faller mig in och i mån av tid.

En besvikelse att ge upp? Visst, men samtidigt var utmaningen bara något jag beslutade mig för att anta i mitt huvud. Här i finns ingen prestige, ingen pokal. Därför känns det bra att avbryta. Jag behöver stressa ner. Lägga ner tid på det jag brinner för ännu mer än att skriva = att producera musik tills öronen blöder.

Foto: Johan Borg

Alla andra bloggare där ute önskar jag lycka till! Vi ses i marshallens skugga…

Annonser
Taggad , , , ,

Rädda en annan människas liv!

Ahmad är utvisad. Se längst ner i inlägget.

———

Sverige håller på att döma en oskyldig man till ett eventuellt dödsstraff. Ahmad Moreed Sahidi flydde från Afghanistan till Sverige för att han konverterat från islam till kristendom. Varför han villa komma till Sverige?

”Jag ville komma till ett land där det finns religionsfrihet, demokrati och mänskliga rättigheter”

Förstå då vilket svek när han får avslag hos både Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Högsta domstolen?

Ahmad själv berättar bäst sin egen story:

khaled_kodena

Khaled Khodena

Den frustration och den ilska jag känner över att våra myndigheter skickar människor i döden utan att blinka, är obeskrivlig. Men det är något Migrationsverket har som vana. Här på bilden till höger ser ni Khaled Khodena. Han hade bott i Sverige tre år och vädjade till Migrationsverket att låta honom stanna. Khaled var efterlyst av terrorister för att han tillhörde den religiösa minoriteten ezidi och hade hjälpt den amerikanska militären. Migrationsverket tvekade dock inte att verkställa utvisningsbeslutet.

I oktober 2011 hittades Khaled Khodena död i Norra Irak. Han hade halshuggits i sömnen. Då hade han hunnit bli pappa till en sex månader gammal son.

Nu är det risk för att historien upprepar sig själv. Ahmad har en sexårig dotter. Ingen ska kunna ta ifrån hennes rätt att få växa upp med sin pappa.

Vill du veta mer om Ahmad, läs Jonas Bergströms blogginlägg.

Nu är det dags att agera!

(saxat från ovanstående blogginlägg)

1. Dela detta till dina vänner på Facebook och Twitter (använd taggen #blockad). Bjud in till det här Facebookeventet. Mejla till journalister.

2. Kontakta Arlanda Airport. Informera dem om att Ahmad kommer utvisas Afghanistan där han kommer arresteras för att regimen anser att han brutit mot lagen och konverterat från islam till kristendom. Ett brott som kan straffas med döden. Migrationsdomstolen har inte ens bedömt hans bevis.

Arlanda Airport
010-109 10 00, tonval 2.

3. Om du har möjlighet, kom till Arlanda terminal 5 idag.

Det är folk där från kl 15:15 för att dela ut flygblad till dem som ska åka med samma plan som Ahmad. De kommer berätta för dem om Ahmads situationen och be dem ge vidare informationen till piloten. Piloten kan då besluta att vägra lyfta så länge Ahmad är ombord på planet.

Vi har stoppat utvisningar på detta sätt tidigare.
Det kan fungera idag också.

———

Uppdaterat 16:16:

Det är verkar alltså som att Ahmad redan blivit utvisad, trots uppgifter om att han skulle med 17:20-flyget. Om han åkt med Turkish Airlines åkte han redan 12:15. Annars har de åkt med ett annat bolag. Nu inväntar vi officiell bekräftelse och hoppas vid Gud att Ahmad får leva.

15:09 skrev Jonas Bergström följande på sin blogg:

Information från Ahmads advokat: ansökan om verkställdighetshinder som lämnades in tidigare i veckan har tyvärr avslagits. Advokaten skickade direkt in en överklagan.

Advokaten har också pratat med gränspolisen och informerat dem om att överklagan lämnats in. Gränspolisen svarade att de kan verkställa utvisningen av Ahmad ändå, trots att överklagan ännu inte behandlats. När advokaten frågade på vilka grunder de kunde göra så fick hon svaret “det vet vi inte”

———

Uppdaterat 16:51:

Ahmad är utvisad:

Vilken enorm besvikelse. Jag vet inte vad jag ska säga.

Taggad , , , , , , , , , ,

Francis Chan – Den nya mellanvägen

Den här mannen har jag nyligen fått upp ögonen för. Han är föredetta pastor i Södra Kalifornien och har sagt otroligt kloka saker genom åren. Mycket finns på Youtube.

I det här klippet hävdar han att följa Jesus inte är samma sak som att Följa John. Det borde det vara. Lika självklart som att man följer ”John” i leken, lika självklart borde det vara att försöka efterlikna Jesus.

Se på klippet och gläds åt att det här var de fyra bäst spenderade minuterna på hela dagen.

Taggad , , , ,

Kära hatälskade psalmer

Igår skrev jag om kristen kultur. I frågorna jag ställde i slutet av inlägget rörde jag vid ämnet psalmsång. Jag är van vid att leda sång och musik i kyrkliga sammanhang, så det är ett ämne som engagerar mig.

För det första, några rader om lovsång vs. psalmer. Det råder delade meningar om vad som klassas som lovsång och vad som är psalmer och om det överhuvudtaget är två olika saker. Själv menar jag att all sång och musik som på något sätt handlar om Gud kan kallas lovsång. Men för enkelhetens skull kommer jag här dela upp musiken i ”psalmer” och ”lovsånger”. Psalmer i betydelsen äldre, klassiska sånger som återfinns i psalmböcker; lovsånger i betydelsen moderna, nutida, popmelodiska sånger. Hoppas du förstår vad jag menar. Då kör vi.

Anledningen till att psalmer är så förekommande i frikyrkan (pratar främst om Gemensam Framtid) är att församlingarna består av många i övre medelåldern och uppåt. De har vuxit upp med de psalmer vi sjunger, sånger som väcker nostalgi hos dem. Det är sånger som många sjungit i söndagsskola eller till och med behövt lära sig utantill som läxa i skolan. Det är deras hjärtesånger och för mig kan det vara svårt att förstå när melodi och text är från en helt annan tid. De kan tycka psalmerna är mäktiga, medan vi yngre försöker sjunga med i en helt främmande berg-och-dalbane-melodi.

Samma sak är det med moderna lovsånger. Då är det de äldre som inte förstår sig på musiken och kanske inte riktigt kan hänge sig åt sångerna. Som lovsångsledare har jag fått höra att det är för svåra melodier, att texterna är för flummiga och att de är alldeles för repetitiva.

Missuppfatta mig inte; det finns många psalmer jag älskar, psalmer som verkligen berör. Men så har du psalmer som ”Gör porten hög, gör dörren bred”, nr. 107 i Psalmer och Sånger:

vers 4

Gör porten hög, gör dörren bred,
ditt hjärta snart till boning red:
Och lät din tro här brinna klar;
grant akta på, och redo var:
Han komma vill nu visserlig,
och med all nåd bekröna dig
Dig vare pris, Oh Jesu kär,
Som mig så mild och nådig är

Om jag långsamt läser igenom texten och anstränger mig så förstår jag större delen av den där versen. Tänk då om du har någon utifrån som är på besök. Hur reagerar hen på det här?  Är inte det här fullkomlig rappakalja?

Så vilka borde man anpassa sig till? De äldre eller yngre generationen?

Carl-Henric Jaktlund, journalist på Dagen och författare, har skrivit ett tänkvärt stycke om det här. Jag har förgäves försökt hitta det citatet, så jag får försöka sammanfatta istället. Han skrev om just det här att de yngre vill ha mer lovsång i gudstjänsten och att de äldre bara ville ha psalmer. Han drog en parallell till familjelivet:

Som förälder gör man allt för att ens barn ska vara nöjda och glada. Man åker bil och låter barnen höra den där låten om och om igen trots att man själv håller på att kräkas. Varför? För om barnen är lyckliga, då är hela familjen lycklig.

Tänk om man tänkte så i en församling. Att de äldre kunde lägga ner sin egen stolthet och låta ungdomarna få ha sin musik. Det är ju ändå de som ska fortsätta driva församlingen – förhoppningsvis. Då måste väl de trivas?

Att sluta med psalmer i gudstjänst är ett oerhört kontroversiellt förslag. Det görs verkligen inte i en handvändning. Och det kan tyckas vara en struntsak. Vad spelar musiken för roll? Är inte gudstjänsten mer än sångerna vi sjunger? Jo, givetvis. Men otillgängliga melodier och texter gör Gud otillgänglig. Då blir mitt fokus att försöka hänga med istället för att lovsjunga Gud.

Mitt budskap är inte att vi genast måste bränna alla psalmböcker. Jag kan absolut kompromissa. Jag har arrangerat om flera gamla psalmer. Då har jag behållt melodin och orden, men jag har satt ett modernt komp till med rytminstrument och roligare ackord. Jag vill ha både psalmer och lovsånger i en gudstjänst, men de äldre behöver nog böja sig mer för oss yngre än de gjort hittills.

Det är väl bara det att vi gillar att göra som vi alltid gjort.

—–

Det här är ett ämne jag skulle kunna skriva om i en evighet. Det kommer garanterat dyka upp liknande inlägg. Jag gillar att ifrågasätta invanda strukturer och former. Tack för responsen på föregående inlägg! Det värmer gott. Fortsätt gärna kommentera och reagera! För en blogg utan kommentarer är som att försöka underhålla en vägg. Det är jag inte särskilt intresserad av. ;)
Godnatt!

Taggad , , , ,