Recap.

Jag har ursäktat mig så många gånger för att jag inte skriver regelbundet, men nu är det slut med det. Känns lite patetiskt. Jag beundrar er som trots min oregelbundenhet med jämna mellanrum sticker in huvudet för att se om något har hänt, men att ständigt ursäkta sig för att man inte skriver; varför fylla bloggen med sådant?

Däremot tycker jag att en liten recap är på sin plats:

Våren

I januari flyttade jag till Jönköping för att gå bibelterminen på Södra Vätterbygdens Folkhögskola (Eller Jönköpings Kristerliga Folkhögskola som det hette en gång i tiden). Det visade sig sedan bli det bästa jag någonsin gjort. Jag lärde känna både mig själv och Gud bättre, fick otroligt fina vänner och träffade min älskade Lovisa där. Jag blir alldeles varm av glädje när jag tänker på det.

Sommaren

Åkte på equmenias riksstämma i Stockholm.

Var fritids- och lovsångsledare på ett tvåveckors-kristendomsskoleläger på Stenungsön, (mellan Stenungsund och Tjörn); oerhört värdefullt.

Emmabodafestivalen var obeskrivligt fet! Sunkigt och plaskblött – men helt [mäktiga superlativ här] akter. Blown. Away.

Jobbade som ljustekniker i Bildatältet på Frizon en vecka. Himla kul och inte lika slitigt som Frizon -09 när vi nu var två ljustekniker, men på nätterna kröp det ner till 4-5 grader. En jobbigt tidig påminnelse om höstens ankomst. Under festivalen förvånades jag över hur mycket bra småakter det finns, som inte får särskilt stor uppmärksamhet. Och tack gode Gud för att det var mer elektronisk musik än metal i Bildatältet i år.

Hösten

Den 15:e augusti åkte jag till Jönköping igen och gick en femdagarskurs som inledning på ungdomsledaråret, en linje SVF driver, vilket innebär en anställning i en församling som ungdomsledare med parallella studier. Med på den kursen var också equmenias program ”Ungdomsledarens första år” som redan anställda ungdomsledare kunde gå. Tillsammans blev vi ett himla gött gäng. Fick chans att bättre lära känna min gamle tweetbuddy @tolkemolkemoli och stifta nya bekantskaper med bl.a. @luddast, den notoriske jägaren ifrån Norr.

Jobbar alltså numera som ungdomsledare i Borås baptistförsamling, Bodakyrkan. Det är min hemförsamling och jag trivs otroligt bra. Det är en himla varm och öppen gemenskap, och blir därför så motiverad att göra allt jag kan på bästa sätt.

Ska upp tidigt imorgon för att planera vår äventyrskonfa som går av stapeln här i höst, tillsammans med två andra församlingar. Det ska bli hemskt roligt, men det kräver att man får lite sömn i huvudet.

Allt gott, människor!

KSL – dag #2,5

Nu är det dags att försöka få lite sömn, men jag måste bara få ventilera lite.

Vädret blev sämre under dagen. Har varit rätt kallt idag, gick i ylletröja hela dagen. Annars har stämningen verkligen varit på topp!

Andakten idag var nästan olagligt bra. Oj, vad tajt och fint det var. Hade mycket att göra med att vi fick ordentligt med tid att öva.
Sedan agerade Gud lovsångsledare mer än någon annan ikväll. Jag tror både jag, Sara och Jon kände oss ledda av honom. Det är faktiskt så himla tydligt när det är Gud som spelar och när det är vi som spelar. Jag menar alltså, att när Gud spelar så är vi bara hans instrument, liksom. Man rycks med och känner precis vad man ska göra och bara gör det. Det är då det blir lovsång.

Det är nämligen lätt hänt att man sitter och jammar bara för sin egen skull. Man söker bekräftelse hos medmusikanterna och säger med blicken: “Hörde du den där coola grejen jag gjorde?” och det är mer konsert än andakt.

Vi – bandet – finns där för att hjälpa folk varva ner och sätta fokus på Jesus, the one and only. Det har diskuterats att vi inte behöver ha så långa andakter, för Jesus är ju lika verklig under andakten som innan och efter. Det är ju inte bara i den lilla kyrkolokalen som han bor utan han finns ju med hela dagarna.

Självklart är det så! Men det handlar inte om att Guds kraft är begränsad till en fysisk plats, utan att vi människor är så upptagna med annat att vi behöver tid på oss att landa, andas ut och umgås med Jesus. Det kanske tar en tio minuter, en halvtimme, timme. Det är väldigt olika, och det måste vi lovsångsledare vara medvetna om så att vi finns där för de som behöver det.

Nu ser jag fram emot morgondagen. Ska ha lite sömn innan jag går runt och väcker imorrn bitti. Men passa på att säga vad ni tycker och tänker! Väcks det en liten fundering eller fråga, dra dig inte för att skriva till mig!

Kommentarsfältet här nedan är ett alldeles ypperligt sätt att kommunicera på. :)

Ledare på stenungsön.

God morgon, hörrni. Det är ännu en strålande ljusblå dag och jag ska vara inomhus hela dagen. Jobbar från 10-19 idag igen. Det är ju lite segt och jag har egentligen en massa att fixa i veckan innan jag drar till Stenungsön, men samtidigt är min plan att spara ihop till en MacBook Pro, så jag behöver alla stålar jag kan få.

Stenungsön, ja. Har tidigare berättat om kristendomsskolelägret på Stenungsögården utanför Göteborg. I fyra år i rad var jag där som deltagare. Nu, två år senare återvänder jag som ledare. Största anledningen är för att jag hört av yngre deltagare att andakterna inte längre är vad de varit. Det är främst därför jag anmälde mig som ledare. Kommer alltså agera lovsångsledare under dessa veckor. Shit, vad jag längtar!

Jag åker på söndag och är borta till söndag den 4:e juli. Men jag hoppas på att hinna blogga en del innan dess. ;)

… And he’s off again.

Klockan är halv två. Benny kommer förbi om en halvtimme och hämtar mig och min packning. Vi ska till Stenungsön, utanför Göteborg på läger i två veckor. Det officiella namnet är Kristendomsskolelägret, men det är faktiskt inte så konservativt och stelt som det låter. Det är visserligen uppdelat i fyra årskurser och man har lektioner, men väldigt mycket mer avslappnat än upplägget på en vanlig skola.

För det första är ledarna som håller i lektionerna hur sköna som helst. Säger bra saker och delar med sig mycket av sina personliga erfarenheter. Vi ”elever” får ha godis med oss in på lektionen, ställa frågor när vi vill, skämta… Ja, du kanske förstår. Där får man lära sig en massa saker om kristendom, och även utöva sin tro, samt lära känna en massa sköna människor.
Det är riktigt soft!

Så jag och Benny ska dit för vårt fjärde och sista år. Riktigt sorgligt, men förbenat kul! :D
För varje år blir det bara bättre och andligare, och allt tyder på att årets upplaga blir det andligaste någonsin. Min bästa vän Emma har fått en helt otroligt tydlig bild om lägret på Stenungsön, komplett med en väldigt precis miljöbeskrivning av platsen. Hon har aldrig varit där, eller sett några bilder därifrån.

Hon säger att det kommer vara en sådan otroligt stark närvaro över ön. Någonting stort kommer hända. Andlighet var det starkaste nyckelordet.

Från miljöbeskrivningen Emma gav, nämnde hon en ö med hav runt omkring, med ett industriområde på andra sidan vattnet, beläget på som en halvö. Hon såg också att solen går ner på samma sida som det här industriområdet. Allt det stämmer, och Emma har aldrig varit där. Aldrig sett några bilder tagna där. Jag har inte heller berättat om sådana saker.

Fascinerande.

Jag har höga förväntningar i år och jag håller er uppdaterade efter lägret om hur det gått.

BORTREST!
tillbaka 29/06