Etikettarkiv: utmaning

Blogg100 – Jag ger upp

Nepp, det här funkar inte.

Jag antog utmaningen #Blogg100 för en och en halv vecka sedan. Nu avbryter jag experimentet innan jag kommer för nära mållinjen. Det tar helt enkelt för mycket tid. Visst, snabbt och lätt var tanken, men det funkar ändå inte. Jag har för många järn i elden för att hinna blogga en gång per dag.

På ett sätt hade det varit skönt att en gång för alla döda sidan helt; radera bloggen, avregistrera domänet. Då hade jag haft en sak mindre att pyssla med. Jag vill dock inte förlora möjligheten att skriva av mig och tycka till. Istället kommer jag skriva här när det faller mig in och i mån av tid.

En besvikelse att ge upp? Visst, men samtidigt var utmaningen bara något jag beslutade mig för att anta i mitt huvud. Här i finns ingen prestige, ingen pokal. Därför känns det bra att avbryta. Jag behöver stressa ner. Lägga ner tid på det jag brinner för ännu mer än att skriva = att producera musik tills öronen blöder.

Foto: Johan Borg

Alla andra bloggare där ute önskar jag lycka till! Vi ses i marshallens skugga…

Annonser
Taggad , , , ,

Dragen i kragen av Gud.

Lyckad dag igår eller vad!? Jag var i Lidköping på Tro, Hopp & Skola, inspirationsdag med Ny Generation tillsammans med resten av min kristna skolgrupp. Nu är vi riktigt peppade och fulla med inspiration!
Det sades riktigt bra saker. Bland annat pratades det om “multiplikationseffekten”:

0 x 1 000 000 = 0
1 x 1 000 000 = 1 000 000

I tol you I'm good in math, Beni Ishaque Luthor Gud sitter inne på så mycket kraft och saker han vill ska ske, han är laddad till en miljon! Men om ingen tar ett litet enda initiativ så händer ju inget. Om ingen rör en enda muskel för att Jesus ska komma in på skolorna så blir det ínte så. Men om någon tar initiativet att starta en Ny Generation-grupp, eller börjar stå upp för sin tro bland sina klasskompisar, då multipliceras det lilla till något enormt! Vi behöver bara ta ett enda steg, så sköter Jesus resten.

Det var en rätt fräck bild. :)

Men det som tog tag i mig mest, var när vi skulle hem. Vi hade bestämt att vi skulle åka efter middagen, innan andakten. Jag ville vara med åtminstone på andakten, men de andra ville hem. Mikael hade kört upp, och han och Lisa ville hem för att de bor en bit utanför Borås, och Evelina ville hem för att hon skulle på födelsedagsfest. Samtidigt kände jag att jag hade ett ansvar, då vi använde min GPS i mobilen, så jag kunde inte gärna stanna heller.

Vi tänkte dra när andakten började vid åtta, och ju närmare vi kom det klockslaget, desto mer jag för att stanna. Hade en idé om att ragga skjuts med någon som skulle söder ut och att pappa sedan hämtade mig någonstans. Men som sagt, kände att jag hade ett ansvar för att de andra skulle komma hem.

När vi väl skulle göra oss iordning för att gå, det var då känslan av att bli dragen i kragen av Gud var som starkast. Jag skulle verkligen stanna på andakten. Det bara var så. Det var något Han ville säga eller visa. Det vet jag. Antagligen måste det varit värsta grejen, för jag har aldrig känt mig så dragen någonstans, någonsin av någon!

God called me the other day, ajunrice

Jag kunde helt enkelt inte med att ändra mig i sista sekund. Speciellt inte efter att man kramat alla hejdå och man stod där fullt påklädd. Jag ångrar mig så mycket, och jag förbannade mig själv under hela resan hem för att jag inte antog Guds utmaning.
Nu i efterhand tänker jag dock att om det var något Gud ville ha sagt så kommer Han säga det. Som jag skrivit innan så fungerar ju Han som en GPS. Avviker man från rutten så beräknar han en ny rutt. Han skäller inte på en, utan säger: “Okej, det där funkade visst inte. Då provar vi något annat.”

Men det är ju inte utan att man blir lite nyfiken på vad det var. Nåväl, jag får väl vänta tills nästa gång det rycker i kragen.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Teddybjörnen Fredriksson?

Så härligt det är när livet är gött! Ibland är allt bara så jäkla nere på botten och krälar i geggamojjan (vilket typ hela det här året har gjort hittills) – och helt plötsligt är allt bara på topp och livet bara ler mot en med det bredaste flinet någonsin.

Bird walk cropped

Gud är la go? Han låter oss gå igenom såna här mörka, svettiga korridorer i livet och så ploppar han helt plötsligt upp som en gammal vän på stan som man inte sett på både år och dar. “Vad gör du här?” undrar man… och där slutade min liknelse funka. Gud skulle liksom inte svara: “Nä, jag är här med jobbet, åker hem i morgon.”

Läs mer

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dansens… nej förlåt, Guds kraft.

Kristen Underjord bloggar om en helt underbar video från Sasquatch Music Festival när en kille börjar dansa när ingen annan gör det omkring honom. I slutet av videon har säkert över hundra personer slutit upp i hans galna dans.
Se hela:

Läs mer

Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,