Francis Chan – Den nya mellanvägen

Den här mannen har jag nyligen fått upp ögonen för. Han är föredetta pastor i Södra Kalifornien och har sagt otroligt kloka saker genom åren. Mycket finns på Youtube.

I det här klippet hävdar han att följa Jesus inte är samma sak som att Följa John. Det borde det vara. Lika självklart som att man följer ”John” i leken, lika självklart borde det vara att försöka efterlikna Jesus.

Se på klippet och gläds åt att det här var de fyra bäst spenderade minuterna på hela dagen.

Taggad , , , ,

Kära hatälskade psalmer

Igår skrev jag om kristen kultur. I frågorna jag ställde i slutet av inlägget rörde jag vid ämnet psalmsång. Jag är van vid att leda sång och musik i kyrkliga sammanhang, så det är ett ämne som engagerar mig.

För det första, några rader om lovsång vs. psalmer. Det råder delade meningar om vad som klassas som lovsång och vad som är psalmer och om det överhuvudtaget är två olika saker. Själv menar jag att all sång och musik som på något sätt handlar om Gud kan kallas lovsång. Men för enkelhetens skull kommer jag här dela upp musiken i ”psalmer” och ”lovsånger”. Psalmer i betydelsen äldre, klassiska sånger som återfinns i psalmböcker; lovsånger i betydelsen moderna, nutida, popmelodiska sånger. Hoppas du förstår vad jag menar. Då kör vi.

Anledningen till att psalmer är så förekommande i frikyrkan (pratar främst om Gemensam Framtid) är att församlingarna består av många i övre medelåldern och uppåt. De har vuxit upp med de psalmer vi sjunger, sånger som väcker nostalgi hos dem. Det är sånger som många sjungit i söndagsskola eller till och med behövt lära sig utantill som läxa i skolan. Det är deras hjärtesånger och för mig kan det vara svårt att förstå när melodi och text är från en helt annan tid. De kan tycka psalmerna är mäktiga, medan vi yngre försöker sjunga med i en helt främmande berg-och-dalbane-melodi.

Samma sak är det med moderna lovsånger. Då är det de äldre som inte förstår sig på musiken och kanske inte riktigt kan hänge sig åt sångerna. Som lovsångsledare har jag fått höra att det är för svåra melodier, att texterna är för flummiga och att de är alldeles för repetitiva.

Missuppfatta mig inte; det finns många psalmer jag älskar, psalmer som verkligen berör. Men så har du psalmer som ”Gör porten hög, gör dörren bred”, nr. 107 i Psalmer och Sånger:

vers 4

Gör porten hög, gör dörren bred,
ditt hjärta snart till boning red:
Och lät din tro här brinna klar;
grant akta på, och redo var:
Han komma vill nu visserlig,
och med all nåd bekröna dig
Dig vare pris, Oh Jesu kär,
Som mig så mild och nådig är

Om jag långsamt läser igenom texten och anstränger mig så förstår jag större delen av den där versen. Tänk då om du har någon utifrån som är på besök. Hur reagerar hen på det här?  Är inte det här fullkomlig rappakalja?

Så vilka borde man anpassa sig till? De äldre eller yngre generationen?

Carl-Henric Jaktlund, journalist på Dagen och författare, har skrivit ett tänkvärt stycke om det här. Jag har förgäves försökt hitta det citatet, så jag får försöka sammanfatta istället. Han skrev om just det här att de yngre vill ha mer lovsång i gudstjänsten och att de äldre bara ville ha psalmer. Han drog en parallell till familjelivet:

Som förälder gör man allt för att ens barn ska vara nöjda och glada. Man åker bil och låter barnen höra den där låten om och om igen trots att man själv håller på att kräkas. Varför? För om barnen är lyckliga, då är hela familjen lycklig.

Tänk om man tänkte så i en församling. Att de äldre kunde lägga ner sin egen stolthet och låta ungdomarna få ha sin musik. Det är ju ändå de som ska fortsätta driva församlingen – förhoppningsvis. Då måste väl de trivas?

Att sluta med psalmer i gudstjänst är ett oerhört kontroversiellt förslag. Det görs verkligen inte i en handvändning. Och det kan tyckas vara en struntsak. Vad spelar musiken för roll? Är inte gudstjänsten mer än sångerna vi sjunger? Jo, givetvis. Men otillgängliga melodier och texter gör Gud otillgänglig. Då blir mitt fokus att försöka hänga med istället för att lovsjunga Gud.

Mitt budskap är inte att vi genast måste bränna alla psalmböcker. Jag kan absolut kompromissa. Jag har arrangerat om flera gamla psalmer. Då har jag behållt melodin och orden, men jag har satt ett modernt komp till med rytminstrument och roligare ackord. Jag vill ha både psalmer och lovsånger i en gudstjänst, men de äldre behöver nog böja sig mer för oss yngre än de gjort hittills.

Det är väl bara det att vi gillar att göra som vi alltid gjort.

—–

Det här är ett ämne jag skulle kunna skriva om i en evighet. Det kommer garanterat dyka upp liknande inlägg. Jag gillar att ifrågasätta invanda strukturer och former. Tack för responsen på föregående inlägg! Det värmer gott. Fortsätt gärna kommentera och reagera! För en blogg utan kommentarer är som att försöka underhålla en vägg. Det är jag inte särskilt intresserad av. ;)
Godnatt!

Taggad , , , ,

The kristen kultur

Evelina Boberg, ungdomsledare och krönikör på Ikon1931, publicerade en krönika för ett par minuter sedan med rubriken ”Vår kultur”. Hon är en tjej som jag märkt inte är särskilt känd för att krussidulla. Första meningen i krönikan:

”Ett av frikyrkans stora problem är att många människor i den inte har några närmre vänner som inte är kristna.”

Pang på rödbetan bara.

Hon skriver om hur ett av de mest populära namnförslagen på Gemensam Framtid är ”Förbundskyrkan” och hur främmande det namnet är för icke-troende. Vi som kristna som är i den kulturen kanske tycker det är fantastiskt på alla sätt och vis (mig själv ej inräknad), men för någon som inte vet vad ordet ”förbund” betyder säger det ingenting. Vidare i texten menar hon att det finns en kristen subkultur som ungdomar lätt anammar:

”Vi måste hjälpa våra ungdomar och påminna oss själva om hur viktigt det är att inte omfamna hela subkulturen som lätt kan komma med när du säger ja till Jesus. Du behöver inte ha söt blommig blus och älska alla Chris Tomlins lovsånger för att vara kristen. Det är viktigt att ha kvar forum där man inte hänger med bara kristna människor. Detta utgår förstås från att man har ett tryggt, bra sammanhang där man bygger upp bergsgrunden som gör att man inte vänder kappan efter vinden på ställen där man var tänkt att vara ett ljus.

Sjukt bra formulerat, kära kollega.

Jag själv har tänkt på det här på sistone; the kristen kultur. Det är en hatkärlek. Å ena sidan älskar jag kulturen, människorna, sammanhangen, mötena, konferenserna. Det är kanske inte så konstigt. Jag är trots allt uppvuxen med det här. Det är en kultur jag känner utan och innan, som jag vet hur jag ska förhålla mig till. Här finns människor jag beundrar, mina bästa vänner finns här.

Å andra sidan avskyr jag den inåtvända jargongen, det interna fackspråket som exkluderar, det äckligt familjära. När jag håller andakter för ungdomar jobbar jag väldigt aktivt för att inte använda konstiga kristna ord. Jag ser till att förklara företeelser och bibelberättelser så pedagogiskt och lättförståeligt som möjligt (utan att det blir infantilt). Det tycker jag är viktigt. Jag lyfter ofta inför min pastor och resten av församlingen hur viktigt det är att våra gudstjänster är tillgängliga för utomstående. Vi måste tänka på vad vi säger och gör i gudstjänsten.

I början av en gudstjänst i min församling presenterade mötesledaren alla medverkande vid namn och avslutade med sig själv då hon sade: ”… och ni känner ju mig, jag leder gudstjänsten.” Hon sade inte vad hon hette. Hon antog att det bara satt familjära ansikten i bänkarna. Det är egentligen inte så konstigt; vi är en rätt liten församling som inte växer explosionsartat direkt.
Men så fel det blev. Det räcker att det sitter EN person längst bak som inte är kyrkvan – gudstjänsten måste i första hand anpassas efter hen om man överhuvudtaget är intresserad av andra ankor utanför sin egen lilla ankdamm.

Frågor som uppstår:

  • Måste vi sjunga en massa gamla gammelsvenska sånger?
  • Är psalmboken överhuvudtaget nödvändig?
  • Hur bra idé är det egentligen att i sin predikan slänga sig med uttryck som ”dopets helga vatten”?
  • Är det nödtvunget att referera till bibelberättelser som något ”vi säkert känner igen”?
  • Var finns utrymmet för tvivel? Verklighet?

Nu vill jag ha dina svar.

Inspirerande människor som har för vana att utmana traditionskära frikyrkoankor: @carlhenric, @samuelvarg, @helapingsten, @Unprastmalmo@JosefineArenius, @BergstromJonas, @Hejke.

Taggad , , , , , ,

För många järn i elden

Jag har ett problem. Jag har för många fritidsintressen. Länge har jag avundats alla ni som vet hur det känns att vara uttråkad och rastlös.

Boredom.jpg

Jag vet inte hur det är. Det finns alltid något som behöver göras eller något jag vill göra. Här kommer en liten lista över saker jag gör eller vill ta upp igen:

  • Vara aktiv och hålla mig uppdaterad på Twitter och intressanta nyhetssajter/bloggar
  • Skriva/producera musik
  • DJ:a
  • Fotografera
  • Köra mountainbike (träna inför Cykelvasan jag är anmäld till)
  • Blogga
  • Driva Veckans Bibelord

Allt det här älskar jag att göra. Det är egentligen inget av det som är bättre än det andra – allt ger en likvärdig grad av tillfredsställelse. Visst är det kul att kunna så mycket och att hålla sig sysselsatt, men det här gör att det blir mycket halvmesyrer. Jag kan inte satsa helhjärtat på något av det eftersom jag inte vill ge upp något av det andra. Dessutom ska man få vardagslivet att fungera och så vill man få in Gud någonstans i allt detta. Frustrationen är enorm.

Jag skriver inte det här inlägget för att söka en axel att gråta ut mot. Jag önskar bara att jag kunde trolla bort mitt intresse för allt ovanstående och behålla ett enda – vilket som helst. Det hade varit så väldigt mycket lättare då. Jag vill bara kunna lägga ner hela min själ i något.

Att jag sedan jobbar i församling, som datorkunnig ungdomsledare, hjälper inte direkt. Där har jag ansvar för kyrkans hemsida, sociala medier och bildtekniken i gudstjänsterna. Ja, förutom att planera aktiviteter och andakter till våra diverse verksamheter, vara med och spela i gudstjänster, sköta statistik och åka runt på en massa planeringsmöten och ekumeniska samlingar vill säga. Allt detta ska klämmas in på 20 timmar i veckan, varav 12 timmar går åt till verksamhet. Allt annat ska hinnas med på åtta timmar i veckan vilket är i princip omöjligt.

Missförstå mig rätt; jag älskar mitt jobb. Men att jobba x antal timmar övertid nästan varje vecka där många kvällar offras, ger mig inte direkt mer tid till fritidsintressen.

Så om du sitter och suckar över hur tråkigt du haft idag,
kom ihåg att jag avundas dig.

Taggad , , , , , , ,

Miljön – vem bryr sig?

Det där med miljön. Jag gör det lilla jag kan. jag källsorterar, diskar inte under rinnande vatten, använder lågenergilampor och har slutat köpa påläggsskinka. Alla kan vi göra något. Alla måste göra något. Det kan vara segt att komma igång med goda miljövänliga rutiner, men det bara måste göras. Läget är så himla allvarligt.

Foto: Johan Borg

Foto: Johan Borg

Fast, vem pallar bry sig om miljön egentligen? Det är ju asjobbigt att behöva tänka hela tiden och betala mer för ekologiska varor. Gör det verkligen skillnad? Spelar det någon roll? Hur tänker en ung, kristen kille?

När jag var i 13-årsåldern orkade jag inte bry mig längre. Jag tänkte att jorden kommer ju ändå gå under, sedan kommer Jesus tillbaka and saves the day. Jag har sedan dess tagit mitt förnuft tillfånga. Idag tänker jag så här istället:

  1. Gud har skapat världen.
  2. Gud satte människan att ta hand om Sin skapelse.
  3. Vi har länge missbrukat den makten, vilket håller på att bli vår undergång.
  4. Därför behöver vi skärpa till oss för att se till att det inte går åt skogen.
  5. Gud blir glad – vi blir glada = win-win.

Och om jorden går under ändå (vad nu jordens undergång faktiskt skulle innebära) så har jag gjort det jag kunnat i alla fall.

Naturskyddsföreningen underlättar för oss med att tipsa om fem viktiga varor att köpa ekologiskt:

  1. Kaffe
  2. Bananer och vindruvor
  3. Mejeriprodukter
  4. Kött
  5. Potatis

Kaffet, bananerna, vindruvorna och potatisen besprutas hårt med farliga kemikalier som både riskerar livet på de på plantagerna, och dig själv som kan få i dig rester av bekämpningsmedlen. Vad gäller mejeriprodukter och kött är den stora fördelen att ingen regnskog behöver skövlas för att boskapen ska få billigt foder. Läs mer i Naturskyddsföreningens artikel.

Men det viktigaste är att äta mindre kött överhuvudtaget. Och man behöver inte ens tycka synd om djuren för att göra det. Köttindustrin orsakar större utsläpp av växthusgaser än världens alla bilar, lastbilar, traktorer, fartyg och flygplan TILLSAMMANS! Det är ju helt ofattbart! Nu ska jag sluta babbla så får du se ett klipp istället:

Tack @samuelvarg för tipset och Micael Grenholm för klipp och inspiration.

Taggad , , , , , , , , ,