Kategoriarkiv: Samhällskritik

Rädda en annan människas liv!

Ahmad är utvisad. Se längst ner i inlägget.

———

Sverige håller på att döma en oskyldig man till ett eventuellt dödsstraff. Ahmad Moreed Sahidi flydde från Afghanistan till Sverige för att han konverterat från islam till kristendom. Varför han villa komma till Sverige?

”Jag ville komma till ett land där det finns religionsfrihet, demokrati och mänskliga rättigheter”

Förstå då vilket svek när han får avslag hos både Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Högsta domstolen?

Ahmad själv berättar bäst sin egen story:

khaled_kodena

Khaled Khodena

Den frustration och den ilska jag känner över att våra myndigheter skickar människor i döden utan att blinka, är obeskrivlig. Men det är något Migrationsverket har som vana. Här på bilden till höger ser ni Khaled Khodena. Han hade bott i Sverige tre år och vädjade till Migrationsverket att låta honom stanna. Khaled var efterlyst av terrorister för att han tillhörde den religiösa minoriteten ezidi och hade hjälpt den amerikanska militären. Migrationsverket tvekade dock inte att verkställa utvisningsbeslutet.

I oktober 2011 hittades Khaled Khodena död i Norra Irak. Han hade halshuggits i sömnen. Då hade han hunnit bli pappa till en sex månader gammal son.

Nu är det risk för att historien upprepar sig själv. Ahmad har en sexårig dotter. Ingen ska kunna ta ifrån hennes rätt att få växa upp med sin pappa.

Vill du veta mer om Ahmad, läs Jonas Bergströms blogginlägg.

Nu är det dags att agera!

(saxat från ovanstående blogginlägg)

1. Dela detta till dina vänner på Facebook och Twitter (använd taggen #blockad). Bjud in till det här Facebookeventet. Mejla till journalister.

2. Kontakta Arlanda Airport. Informera dem om att Ahmad kommer utvisas Afghanistan där han kommer arresteras för att regimen anser att han brutit mot lagen och konverterat från islam till kristendom. Ett brott som kan straffas med döden. Migrationsdomstolen har inte ens bedömt hans bevis.

Arlanda Airport
010-109 10 00, tonval 2.

3. Om du har möjlighet, kom till Arlanda terminal 5 idag.

Det är folk där från kl 15:15 för att dela ut flygblad till dem som ska åka med samma plan som Ahmad. De kommer berätta för dem om Ahmads situationen och be dem ge vidare informationen till piloten. Piloten kan då besluta att vägra lyfta så länge Ahmad är ombord på planet.

Vi har stoppat utvisningar på detta sätt tidigare.
Det kan fungera idag också.

———

Uppdaterat 16:16:

Det är verkar alltså som att Ahmad redan blivit utvisad, trots uppgifter om att han skulle med 17:20-flyget. Om han åkt med Turkish Airlines åkte han redan 12:15. Annars har de åkt med ett annat bolag. Nu inväntar vi officiell bekräftelse och hoppas vid Gud att Ahmad får leva.

15:09 skrev Jonas Bergström följande på sin blogg:

Information från Ahmads advokat: ansökan om verkställdighetshinder som lämnades in tidigare i veckan har tyvärr avslagits. Advokaten skickade direkt in en överklagan.

Advokaten har också pratat med gränspolisen och informerat dem om att överklagan lämnats in. Gränspolisen svarade att de kan verkställa utvisningen av Ahmad ändå, trots att överklagan ännu inte behandlats. När advokaten frågade på vilka grunder de kunde göra så fick hon svaret “det vet vi inte”

———

Uppdaterat 16:51:

Ahmad är utvisad:

Vilken enorm besvikelse. Jag vet inte vad jag ska säga.

Annonser
Taggad , , , , , , , , , ,

[UPPDATERAT] RING NER SAS!

Uppdaterat: Ali deporterades i smyg till Italien i morse. Han sattes på ett specialchartrat tillsammans med åtta poliser. Ett skuggspel alltså. Så otroligt fult. Så omänskligt hjärtlöst. Han befinner sig nu i Italien. Högst troligt deporterades han tillbaka till en värld av misshandel och omänskliga förhållanden. Herre, bevara honom.

Det är något som upprör mig väldigt som får mig att lägga upp ett nytt inlägg på nästan ett år. Det handlar om 18-åriga Ali från Afghanistan, boende i Malmö:

Den 14 augusti var Ali ute och spelade fotboll med sina vänner. När han och hans bästa vän gick hem möttes de av civilpoliser från gränspolisen på innergården. Ali greps och låstes in på Migrationsverkets förvar i Åstorp. Ali har precis fyllt 18 år och det var 12 dagar kvar till han, efter 17 månaders väntan, skulle söka asyl på nytt. – Jonas Bergström

Innan han kom till Sverige flydde han till Italien där han våldtogs och misshandlades svårt; inte ovanligt för asylsökande i Italien. Nu kommer han skickas tillbaka dit – om inte utvisningen stoppas.

Det är SAS plan som Ali är tänkt att sättas på, flight SK681. Just nu både mailbombas och Facebook-spammas SAS, men jag vill att du RINGER dem. Då får du prata med en livs levande medarbetare på SAS som faktiskt skulle kunna göra skillnad. Det är en mycket mer direkt och personlig konfrontation än ett mail eller en kommentar på Facebook.

Ring huvudkontoret: 08-797 0000
De har öppet till 16:00, så skynda skynda!

I andra hand, ring kundtjänst: 0770 727 727
Öppet till 19:00

Nu ringer vi ner deras växlar!

Taggad , , , , , , , ,

Humanisterna och Svenska Kyrkan. What?

Tidningen Dagen skriver idag om en debattartikel skriven av Annika Borg, präst i Svenska Kyrkan, och Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna. Den publicerades i DN och är anmärkningsvärd. De båda påstår att Svenska Kyrkan och Humanisterna borde gräva ner stridsyxorna och samarbeta istället. Varför? Jo, för de vill båda verka för ett sekulärt samhälle byggt på humanistiska värden.

Det känns som att det är Sturmark som har skrivit artikeln och sen raggat upp en tillräckligt liberal präst som är villig att skriva under på det han skrev. Artikeln är klart kritisk på Svenska Kyrkan och tar upp flera exempel på präster och representanter för SvK som skrivit korkade saker om humanister. Det påpekas svagt att båda parter sagt och skrivit dumma saker om varandra, men inget exempel från Humanisterna tas upp.

Men det jag reagerar på är hur tusan ett sådant samarbete skulle kunna funka. Jag menar, Humanisterna är en organisation som tycker att religion har en plats i samhället, men ska hållas inom sovrummens väggar. Religion är något privat som du gärna få syssla med hur mycket du vill på din kammare, men håll det för dig själv.

”Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället.” – Från Humanisternas hemsida

Det går så tvärtemot det Jesus predikade. För det första går han själv runt och predikar, gör under, får lärjungar efter sig, samlar stora folkmassor och pratar till dem om Gud och om livet. För det andra säger han så här:

”Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.
Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er” – Matt 5:41-44

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” – Matt 28:19-20

Hur ska man kunna följa det här om man bara håller sin tro för sig själv? Min erfarenhet av min egna personliga relation till Jesus är att han ger en kärlek och trygghet som flödar över, precis som när en kastrull kokar över och spiller vatten på hällen. Jag kan inte hålla det för mig själv, på grund av den kärlekens natur.

I artikeln ställs frågan: ”Så varför dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och de som inte gör det?”

Kan det vara så enkelt att tron på en gudomlig existens (som kristen, i det här fallet) har en sådan dramatisk inverkan på ens syn på livet, människor och världen omkring sig att det inte kan hållas för sig själv? Hela den kristna livsåskådningen bygger ju på att vi ska visa kärlek såsom Jesus visade oss kärlek i och med hans död och uppståndelse.

”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. […] Vi älskar därför att han först älskade oss.” – 1 Joh 4:11;19

Vid första anblick är det en fin tanke de presenterar i artikeln, att samarbeta för att inte inskränka de mänskliga rättigheterna av religiösa skäl, att inte inblanda religion i politik eller utbildning. Det håller jag med om. Men Humanisterna driver en agenda som är oförenlig med Jesus värderingar, vilket borde vara synonymt med Svenska Kyrkans värderingar.

Tyvärr är inte det synonymt och därför är en sådan här debattartikel möjlig.

Besök gärna Per Westbergs blogg som skriver bra om samma artikel.

Taggad , , , , , , , , ,

Egoistiska svensk.

Sitter här och blir lite irriterad. Så irriterad att jag måste dela med mig av det trots att det var en evighet sedan jag skrev något här.

Har kollat in Stockholm Pride lite grann och såg att en av deras programpunkter handlar om polyamori. Du kan läsa mer om det genom att klicka på länken. Kortfattat är det utövandet av flera kärleksrelationer samtidigt, icke att förväxlas med öppna förhållanden. Ett öppet förhållande är en relation mellan två personer men som tillåter sexuella kontakter utanför förhållandet. Skillnaden är att polyamori gör att man kan vara tillsammans med flera personer samtidigt. Precis som polygami, utan att det handlar om äktenskap.

Googlade lite och hittade ett blogginlägg skrivet av ”Kerstin i backen”. Det handlade om öppna förhållanden och polyamori. Men det jag reagerade på var vad kommentatorn med signaturen ”Sussi” skrev:

Polyamori… Ja människor får göra som de vill, det är min åsikt. Men att rikta sig till fler med min kärlek, det låter jobbigt. […] Jag vill som sagt inte säga vad som är rätt eller fel, vill inte agera värdemätare, men inom mig låter det gränslöst, skapar diffusa känslor. I kärlek, är det inte nog att vara uppfylld av en? *Skrattar lite för mig själv* ”vad gör hon, han, hon och den ikväll?” Det blir för min person för mycket. Detta utan att ha en önskan om att vara ett rättesnöre, för vad som är rätt eller fel.

Så här svarade jag:

”Är så trött på den här ansvarslösa, äckelliberala attityden. Så himla svenskt att vilja vara till lags hos alla att man knappt vågar ifrågasätta någonting. Om något kommer upp som du ställer dig frågande till eller rent av känner direkt motstånd till, ska du då bara sitta på händerna och se på utan att säga ett knyst?

Enligt devisen ”alla får göra vad de vill, så länge det inte skadar någon annan” så har du inget att säga till om om en nära vän eller familjemedlem till dig blev beroende av heroin och riskerade att överdosera. Det är den personens eget ansvar. Om den personen dog är det bara hans/hennes fel. Du kan inte göra något, men inte nog med det – du får inte göra något! Det hade varit att inkräkta på den personens bestämmanderätt över sitt eget liv.

Visst låter det konstigt när jag tar det exemplet? Visst motsätter sig det din instinktiva vilja att ingripa i ett sådant fall? Är inte det ett motargument mot det sättet att tänka?”

Jag går så långt att kalla det här tankesättet för egoistiskt. Det signalerar att jag minsann inte tänker ta ansvar för andra personers handlingar. Sköt du ditt så sköter jag mitt. Det paradoxala är dock att i heroin-exemplet är det vanligare att tänka så när det gäller folk som inte står en nära. Men de som betyder mycket för mig är jag beredd att göra ett undantag för, eftersom de tillför något i mitt liv. Det här är att hårdra det såklart, men jag tror inte det är så långt ifrån sanningen. Jag undantar inte mig själv från det här beteendet, men jag avskyr det.

Sitter och funderar på vilket bibelcitat jag ska ha med här och ser att jag lika gärna skulle kunna ta med hela kapitel 3-4 från Första Johannesbrevet. Hela det stycket handlar om att älska sin nästa. Men det blir för långt. ;) Ett utdrag:

”Ty detta är budskapet som ni har hört alltifrån början: att vi skall älska varandra.” – 1 Joh 3:11

”Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?”
– 1 Joh 3:17

”Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning.” – 1 Joh 3:18

”Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning.” Rom 12:10

Det sista bibelordet tar jag en gång till ur parafrasen Handbok för Livet:

”Älska varandra som syskon. Låt det inte finnas någon gräns för den uppskattning och respekt ni visar varandra.”

Sannare ord har aldrig yttrats. Dessa ord får konsekvensen att vi säger ifrån när någon håller på att skada sig själv. De tar oss från ett passivt åskådande till ett aktivt engagemang för en annan människas liv, även om problemet inte berör mig direkt. De uppmanar oss att stå upp för vår sak och våga säga ifrån. De hjälper oss bidra till en bättre och vackrare värld.

De är ord jag vill leva efter.

Taggad , , , , , , , , , ,

Att hitta sig själv.

I samtal med vänner om hur de ser på sin framtid eller hur de tänker lösa större problem i livet är det inte sällan jag får höra: ”Jag måste hitta mig själv”. Man kanske reser ut i världen för att hitta sitt sanna jag och lära känna sig själv. Det låter inte alls som en dum idé. Sinnesförvirring och personlighetsklyvning är aldrig att föredra. Självsäker och självständig vill väl alla vara.

Men vad innebär detta? Vad innebär det att ”hitta sig själv”? Vad betyder det att vara självsäker och självständig?

Fotocred, klicka på länkenVi kan börja med att konstatera att detta är ideal som upphöjs i vårt västerländska samhälle. Att bryta sig loss från samhällets regler och normer hyllas. Ta exempel som HBT(Q), feminism, humanism, samboförhållanden och bruk av narkotika. Inget av detta är nödvändigtvis ont, det är i alla fall inte min poäng här, men de är alla resultatet av självklara (oskrivna) samhällsregler som brutits och blivit accepterade av stora andelar av befolkningen.

Självsäkerhet, att vara trygg i sig själv har jag svårt att se något ont med. Det gynnar en i alla situationer i livet, och inte bara en själv, utan andra som trivs att umgås med trygga människor. Vet man vart man har sig själv vet andra också vart de har en. Självständighet däremot är ett begrepp jag har lite svårt för.

Om jag skulle be vem som helst definiera självständighet är det inte helt otroligt att jag skulle få ett svar i stil med: ”Förmågan att stå på egna ben, det att själv kunna fatta alla ens beslut, försörja sig själv, vara känslomässigt oberoende av andra.”

Jag tror inte att ensam är stark. Moraliskt sett tror jag ingen vill tycka det heller. Ändå visar samhällstrenden på motsatsen. Ständigt hävdas individens bestämmanderätt och fria vilja.  Ständigt uppmanas vi att sköta oss själva och skita i andra. Det är en fantastisk paradox.

Av: Krista Palmu

Man skulle kunna tro att det är annorlunda i kristna sammanhang, och på många sätt tror jag det är det, men även här pratas det om nyttig egoism. Jag har själv hållt andakter på ämnet så jag ska inte försvara mig. Jag tror på en hälsosam dos av egoism, att man måste ha god självkännedom för att kunna hjälpa andra. Det håller inte att ständigt engagera sig i andra människors liv och skita i sitt eget. Det som emellertid skiljer det kristna sättet att se på saken mot det ”världsliga” är varifrån den självkännedomen, självförtroendet och styrkan kommer ifrån.

Johannesevangeliets 12:e kapitel, vers 25:

”Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.”

För det första ska det påpekas att det här är en retorisk överdrift. Det var ett grepp Jesus inte drog sig för att använda. I anslutning till talet ovan citat är hämtat ifrån, står det i Lukasevangeliets 14:e kapitel, vers 26, att den som kommer till honom utan att hata sin far och sin mor inte kan vara hans lärjunge. Och i Matteusevangeliets femte kapitel uppmanar Jesus oss att riva ut våra ögon och hugga av oss våra händer och fötter om de förleder oss. Han överdriver för att visa en poäng.

Den som försöker finna sig själv i sig själv kommer att misslyckas. Du kommer aldrig finna ditt rätta jag förrän du förstått att det finns någon som vet bättre än du. Det förvånar mig inte om du upprörs av ett sådant påstående. Det är i stark motsats till rådande kultur som säger att ingen vet bättre än mig, ingen som kan säga vad rätt och fel är. Den kulturen sätter jag mig emot. Det är inte för att det är bekvämast eller enklast. Det är enkel slutledningsförmåga. De gånger jag försökt leva på egen hand har det aldrig gått som jag tänkt. Helt annat är det när man lyssnar på Gud, hör vad han vill med mitt liv. Hans vilja är inte en egoistisk sådan. Det visar sig nämligen att jag mår som bäst och ser hur allt bara faller på plats när jag lyssnar till honom.

Mitt självförtroende kommer från Gud. För att han älskar mig kan jag vara så säker i mig själv. Därför vågar jag stå upp för min sak, för vad som än händer har jag Gud att lita på – Han som räddat mig undan döden.

”Herren är min styrka, min sköld,
på honom förtröstar jag.
Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar,
hela min varelse tackar honom.” – Ps 28:7
Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,