Frihet framför respekt?

Jag läste en artikel på Dagen.se om Wienkatedralens museum som håller en utställning med verk av Alfred Hrdlicka (fråga mig inte hur man uttalar hans namn). Artikeln handlar om uppbådelsen kring ett av hans verk som, av all kontrovers, tagits ner.
Det handlar om bilden
”Leonardo’s Last Supper, restored by Pier Paolo Pasolini”, som är Hrdlickas tolkning av Da Vincis klassiska målning Nattvarden, föreställande Jesus och hans lärjungar i en sexorgie.

Hrdlicka själv säger att han inte menade att förolämpa någon, men att konst måste få provocera och väcka debatt.
Detta kan jag hålla med om till en viss grad, men när han inte verkar ha något annat budskap med verket än provokation tycker jag det gått för långt. Att porträttera Jesus och Jesu lärjungar i en grov, sexuell akt är respektlöst. Någonstans måste gränsen dras!

Yttrandefrihet är något vi måste vårda och skydda så långt det är möjligt. Det är en frihetssymbol, men det gfinns tyvärr utrymme för missbruk. Man använder det som en sköld: ”Du kan inte röra mig, jag får göra vad jag vill!”. Det stämmer, men under vissa förutsättningar.

Det är inte utan att man kommer in på Muhammedkarikatyrerna när man diskuterar sådant här. Självklart kan man kritisera muslimer för att reagerat alldeles för starkt, men Muhammed är för dem en helig och högst respekterad person – precis som Jesus är för kristna.
Jag ställer mig inte bakom de karikatyrerna och tycker det är trist att folk sätter friheten att yttra sig framför respekt.





Frihet är bra – men vart tog respekten vägen?

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , , , , , , ,

One thought on “Frihet framför respekt?

  1. Anders skriver:

    Respekt är viktigt, och det är givetvis fel att medvetet förolämpa människor… det här handlar dock inte om någon personlig förolämpning (precis som mohammed-karikatyrerna), utan bara om att utforska gränser… all provokativ konst sysslar med detta… den frågar sig vad som är okej, vad som inte är det, och varför. Det kan ofta tyckas väldigt onödigt (jag har t ex ingen som helst koll på vad han kan tänkas åstadkomma med just den här tavlan på Jesus och co), men det är ofta just sådana här konfrontationer med normer och sociala regler (vad som är ”okej” och vad man ”bara inte gör”) som får folk att tänka efter och resonera i nya banor. Kort sagt så behövs såna här provokationer som fenomen. Vi behöver människor som gör saker som sticker i ögonen på oss andra, för det får oss att tänka efter mera och växa som individer. Om ingen någonsin utmanar din tro och dina värderingar, hur ska du då verkligen veta vad du tror på, tycker och känner?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: