Mitt liv.

Här nedan följer något av det mest personliga jag någonsin skrivit. Jag berättar detta för din skull, med förhoppningen att kanske få någon därute att tänka till.

——–





Jag har aldrig varit särskilt social. Därför har jag varit lite utstött för det. Jag blev mobbad i lågstadiet och slog gärna tillbaka när tillfället gavs. Mobbningen förvärrade mitt osociala beteende. Jag skyller också mobbningen för att jag mådde så dåligt i mellanstadiet. Det var en av mina värsta perioder i livet hittills.

Jag blev otroligt mån om mitt utseende och kunde stå länge framför spegeln innan jag gav mig av till skolan. Jag provade alla möjliga stilar, speciellt när det gällde håret. Jag hade mittbena, sidbena, backslick – you name it. Det att jag tyckte jag var ful och äcklig kom inte bara från mitt eget huvud, utan fick ofta höra från andra hur ful jag var.
Detta mycket över Internet, då jag hängde mycket på LunarStorm exempelvis. Eftersom man sitter bakom en datorskärm är det lättare att säga dumma saker – saker man kanske inte vågar säga face to face. Detta påverkade mig och gjorde allt annat än förbättra mitt självförtroende.

Jag var också mycket lättirriterad. Kunde klippa till någon när jag blev riktigt pissed off, välte omkull bord och stolar och gick sedan hem, bort därifrån för att jag inte ville ha med skiten att göra. I sexan började jag skolka och insåg hur skönt det var.

Detta följde mig upp i högstadiet, och i sjuan skolkade jag extremt mycket, då lärarna hade mindre koll på en och verkade bry sig mindre. Höstterminen i åttan lyckades jag skolka en och en halv vecka utan att någon lyfte ett ögonbryn. Utseendefixeringen blev bara värre och värre, utan att jag ville erkänna det egentligen.

En vanlig skoldag började med att jag medvetet tog extra lång tid på mig för att komma försent till skolan, så att de flesta skulle hinna till sina lektioner innan jag kom dit. För jag klarade verkligen inte av allas blickar då. Så jag tog god tid på mig att stå och fixa frissan. Sedan gick jag till skolan och hatade när det blåste för det sabbade min frisyr, och jag vägrade använda vax eller hårspray.

Direkt när jag kom innanför entrén gick jag med raska steg in på toaletten och fixade min frisyr som blivit tilltufsad av promenaden dit. Jag kunde stå i tio minuter och försöka rätta till den där enda lilla hårsslingan, innan jag gick på lektion. Jag brukade även ta omvägar i korridoren för att slippa möta det där coola gänget, eller just den där snygga tjejen där framme (har fortfarande problem med att ensam passera “gäng” och andra folksamlingar). Inför min klass skämdes jag inte, men alla andras blickar tyckte jag fördömde mig och sade att jag var så ful och dålig.



Vart var min tro i allt detta?

Jag är ju trots allt uppvuxen i ett kristet hem med kristna traditioner och värdegrunder. Men det var inte förrän i sjuan/åttan jag började fundera seriöst på det här med Jesus. Jag ville ge Honom en chans. Jag bytte namn till jesuslovesyou på LunarStorm och började prata mycket om Jesus och kristen tro där. Bloggade och lajvade mycket. Men i verkliga livet började jag inte riktigt leva efter det jag predikade om förrän i början av nian. Det var vändpunkten i mitt liv.

Det finns ett kristendomsskoleläger som arrangeras varje år på Stenungsögården utanför Stenungsund, utanför Göteborg. Upplevelserna och undervisningen jag fått där har radikalt förändrat mitt liv. Det är ett två veckor långt läger då man får tillfälle att lära känna en massa nya vänner, man får höra om vad kristen tro och värderingar egentligen går ut på och man får även uppleva en väldig massa grejer tillsammans med Jesus. Jag skulle kunna doktorera i övernaturliga och fantastiska saker som hänt på Stenungsögården!

Det är indelat i tre årskurser (ibland fyra, beroende på antal intresserade deltagare). Första året jag var där var 2005, så i år blir mitt sista. För varje år har lägren blivit andligare och andligare. De första åren var det alldeles fantastiskt att vara där, men när jag sedan kom hem tappade jag lätt nytändningen jag hade fått. Förra året blev det som hittills betytt mest för mig. Jag har lärt mig så mycket nytt om Jesus och min tro, samtidigt som jag varit med om så otroligt starka saker! De upplevelserna berättar jag om en annan dag.

När jag sedan kom hem till Borås var jag helt förändrad. Det var inget jag själv märkte till en början, förrän jag började nian efter sommarlovet. Allt gick som smort. Jag var inte lika utseendefixerad, lärde mig acceptera mig själv och skolkade kanske en dag i hela nian. Jag märkte också att jag var helt förändrad som person. Självförtroendet sköt i höjden och jag lärde mig ignorera dåliga saker folk sa om mig.
Idag kan jag faktiskt säga att jag är nöjd med mitt utseende. Jag kan till och med tycka jag ser bra ut.



För detta kan jag inte tacka någon annan än Jesus. Jag fick möta honom så starkt och så tydligt på det där lägret att det påverkat hela mitt fortsatta liv. Jag ser inte hur jag skulle kunnat få upp mitt självförtroende så mycket, så snabbt, på något annat sätt!

Ja, jag älskar verkligen livet. Jag älskar Jesus, mina medmänniskor och mig själv – och det gör så mycket. Att leva med Jesus vid min sida varje dag, varje timma, varje sekund är så härligt.

——–






Varför skriver jag det här?

Jag vill att du som har det svårt ska få samma chans som jag. Jag berättar sådana här personliga saker för att du skall se att det finns en räddning.

Jesus kan verkligen göra under i ditt liv. Jag är helt övertygad om att du kommer få ett nytt liv om du bara ger Gud en chans.

Det råder faktiskt ingen som helst tvekan om den saken. För jag vet vad han gjort för mig i mitt liv, och vilka fantastiska under och mirakler han utfört i andras liv, så jag vet att det jag säger är sant. Han har sagt att han älskar varenda kotte här på jorden, och vill inget annat än att du ska må bra och få evigt liv efter detta. För du är inte dålig eller ful! I Guds ögon är du helt perfekt. Du är skapt precis som du ska vara.

Det tjänar ingenting till att jämföra sig med andra, utan alla måste lära sig att acceptera sig själva för den de är, för man kan inte fly från sig själv.

En liten liten bön. En liten, men hjärtlig, bön om ett tecken är det enda som krävs. Jesus kräver inga knäppta händer eller krångliga termer. En endaste tanke är det enda som behövs. Om du ärligt tror att det jag säger kan vara sant, och är öppen för en förändring, så kommer du få svar.



Jag skulle ge den där bönen en chans. Den kan faktiskt – på riktigt – förvandla ditt liv.

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

12 thoughts on “Mitt liv.

  1. Anna Turesdotter skriver:

    Hej Johan! följer din blogg här och vill bara säga att det är en glädje att se :) detta inlägget var RIKTIGT bra.

  2. Johan Borg skriver:

    Hej!

    Tack, så mycket. Det värmer.

  3. Malin skriver:

    Gud är mäktig ! HALLELUJA(?)

  4. Johan Borg skriver:

    @ Malin:

    Det är han verkligen! Men varför ett frågetecken?

  5. Esteban skriver:

    Hejsan Johan!
    Tittar in på din blogg här då och då för att se vad som är pågång.

    Det här inlägget var väldigt bra pågrund av att jag själv vet hur det är. Jag var dock mobbad fram tills.. Ja, tills Gymnasiet egentligen. Jag har verkligen inga sociala kontakter utanför skola så att säga, och jag vet precis hur det är med att undvika stora grupper/folk samlingar, tro mig, det händer hela tiden att jag tar omvägar för att inte möta några okända blickar eller liknande.

    Men varför blev jag det egentligen? Jo, för att jag vågade vara mig själv. För att jag vågade vara ett så stort fan av filmer och liknande att jag blev ”annorlunda” från dom andra. (Vilket gjorde att jag skaffade en MP3 spelare i nian då ingen knappt pratade med mig, och jag har inte riktigt släppt taget om det än då som du nog sett, fortfarande går runt med mina hörlurar tätt om öronen)

    Men egentligen, i tonåren, vad var det som Gud gav mig som gjorde att jag egentligen accepterade mig själv? Han gav mig en av världens ljuvaste varelse att bli vän med mig och stödja mig, en ängel vid namn Milia. Är det någon som jag har att tacka djupt ifrån mitt hjärta förutom Gud och Jesus är henne, som verkligen fått mig att öppna mig själv.

    Nåväl, nu rabblar jag på för mycket.

    Tack för bra läsning ialla fall.

    Esteban.

  6. Rolle skriver:

    Jag delar tyvär inte dina tankar om jesus och gud, det är inget jag personligen tror på men jag känner igen mig själv i det du skriver och delar många av dina tankar. Keep up the good work!

  7. Linnéa skriver:

    Tack för Johan och Stenungsön Gud.

    Hoppas vi ses i sommar.

  8. Johan Borg skriver:

    @ Rolle:
    Tack för den visade respekten! Det är ovanligt these days.

    @ Linnéa:
    Det gör vi. :)

  9. Lisa skriver:

    Tjenare Johan!

    Bra skrivet! Jag tycker så mycket om att läsa dina bloggar. Keep going!!!

  10. Björn skriver:

    Nice! God bless you XD

  11. Linnea skriver:

    Tack Johan.

    Jag behövde det just nu . precis nu .
    Tack

  12. Anders skriver:

    Jag har haft det lite liknande.. fast jag orkade aldrig ta det uppbrottet från ordningen som skolkande innebär… så jag bara gick där och mådde dåligt dag efter dag och blev mer och mer knäckt och deprimerad.. det vände inte förrän i slutet av gymnasiet. Min räddning var också på sätt och vis spirituell.. även om den mer handlar om österländsk filosofi och politiskt vänstertänk i en salig blandning… det viktigaste tror jag är gemenskapen, och att man känner sig hemma nånstans.. vad man tror på i detalj är sekundärt. Yeah. Så här mycket har jag inte skrivit på evigheter… haha ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: