I natt har jag en bra anledning att vara vaken. Ofta när jag är vaken så här sent är det för att jag helt enkelt inte vill sova – men i natt är det annorlunda.

Emma är ute med sina vänner och jag sitter uppe och väntar. Hon är min bästaste bästa och jag bryr mig om henne. Därför är jag vaken i natt. Jag skulle aldrig med gott samvete kunna gå och lägga mig utan att veta att hon är okej och att hon har någonstans att sova.

Det är få människor som jag bryr mig så här mycket om. Jag vill alltid vara där för henne och ta hand om henne när det är svårt. Jag önskar hela världen kunde förstå hur mycket jag älskar Emma. Det är omöjligt, för jag själv kan knappt fatta att man kan känna sådan enorm kärlek och omtanke om en annan människa!

Det är häftigt. Det är vackert.

Tänk att Gud skapat oss för att leva med varandra. Det är helt enkelt meningen att vi ska älska och leva för våra medmänniskor. Det är fullkomligt naturligt att dela sitt liv med en annan person – och det är så det bör vara.

Jag tror inte det finns en enda 70-åring som aldrig varit i ett förhållande, som aldrig älskat någon. Det tror jag är för att Gud lagt ner den längtan i oss, längtan att dela vardagen med någon annan. Längtan efter att ha någon att dela erfarenheter – ja, hela sitt liv med.

Gud har gett oss kärlek så att vi kan dela med oss av den.
Det är rätt så najs.

I torsdags spelade jag in en andra videoblogg. Det krånglade dock till sig så mycket i redigerandet att jag lade ner det. Men jag ville inte helt sonika bara radera materialet, så jag bestämde mig för att göra en ljudblogg av den. Det håller jag på med nu här i min väntan. Förhoppningsvis får jag upp det inatt.

Godnatt!