07.03.08
Fullfilling?
Var i kyrkan igår med Jocke och Jonas. Jocke är kring 21 och Jonas är ungefär 25. Vi bildar kyrkans teknik-/film-/musiknördartrio. Vi fixade med musikrummet (numera biograf) och drog sedan igång “Cloverfield”. Då hade Basse, Oppe, Ture och hans brorsa Albin kommit förbi också. Sjukt bra film, och ett måste i surround och storbild!
Efter den hade jag tänkt dra hem, eftersom nästa film som tänkte visas var “Them”, en skräckfilm. Jag har nästan helt tappat tjusningen för skräck. En totalt meningslös genrer med enda syfte att skrämma och glorifiera ondskan. Jag kan fortfarande känna fascination över kameraarbete och ljuddesign – men annars är skräckfilm bara onödigt.
Under hela filmen kände jag: “Nej, nu måste jag verkligen hem”, och var påväg att resa mig flera gånger. Men av någon anledning gjorde jag inte det!
“Them”, är en sådan film som lämnar åskådaren i total hopplöshet. Det onda vinner och storyn avslutas inte riktigt. Jag gick därifrån med huvudvärk och en känsla av meningslöshet. Hur konstruktivt är det på en skala?
Direkt efter att filmen var slut gick Jonas upp och satte sig i kyrksalen och bad. Det kan jag verkligen förstå.
Det kan vara bra att tänka efter ibland. Vad är det jag fyller mig med egentligen?
Jag har börjat bortprioritera TV-tittande och skräckfilmer just för att jag inte får ut nästan någonting av det. Vi har inte hur mycket tid som helst här på jorden,
Varför då inte göra det bästa av den?
אמן
