Avgudadyrkan - 15/4
Herrens namn - 22/4
Vilodagen – 29/4
Föräldrar – 1/6
Mord – 8/6
Äktenskapsbrott – 15/6
Stöld – 22/6
Lögner – 29/6
Girighet – 5/7
Lust – 12/7

De tio budorden som Mose fick av Gud inristade på två stentavlor uppe på Sinai berg är inga lagar. De är inte till för oss att slaviskt lyda under. Det är viktigt att poängtera, då det annars kan uppfattas som att kristendom är en gärningarnas religion, att man måste göra ditt och datt på det här och det där sättet för att komma till himmelen.

Jesus sammanfattar det tio budorden så här:

“Han svarade honom: “Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.” – Matt 22:37-39

Denna bloggserie är alltså inte tänkt att säga åt dig hur du ska leva och hur du måste bära dig åt. Syftet är att ge en modern tolkning till de aningen föråldrade budorden.

[CHANGE OF PLANS! Som du kanske märkt har jag varit borta ett tag och inte följt det lagda schemat för den här bloggserien. Nu är jag dock tillbaka och vi är tillbaka på banan igen med nya datum.]
________________________

Föräldrar

”Visa aktning för din far och din mor…” – 2 Mos 20:12

Räck upp handen den som tycker ens föräldrar är jobbiga. Antar att det är ett gäng som skulle räcka upp handen här. Mamma säger något dumt när man har kompisar hemma, pappa uppför sig fånigt när man är med honom på stan, mamma tjatar hela tiden, pappa är sträng, och så vidare.
För min del är det mammas tjat som gnager mest. ”Var inte ute för sent”, ”Gör dina läxor, så du inte kommer efter i skolan” – sådana saker. Men jag inser också att utan mammas ältande hade jag inte kommit så långt.

Jag är en sån som måste ha någon som piskar mig i ryggen för att saker ska bli gjorda. Annars flyr jag lätt. Och när jag flyr får jag dåligt samvete, och får jag dåligt samvete flyr jag bara ännu mer. En ond cirkel. Därför borde jag, även om det är påfrestande ibland, vara tacksam för att jag har henne.

Att visa aktning innebär att värdera högt, vara rädd om. Du har dina föräldrar att tacka för att du blev till. Är de då värda vilken behandling som helst?
Många med utländskt ursprung kommer till Sverige och chockas över hur tonåringar behandlar sina föräldrar. Jag tror vi är dåliga på att uppskatta det våra föräldrar gör för oss. Även om de kan vara pinsamma och krävande så gör de ofta allt i kärlek till en. Att man inte får vara ute till efter tio på kvällen, är för att mamma och pappa är rädd om en.

Sedan finns det förstås dåliga föräldrar som ställer orimliga krav och inte alls älskar sina barn. Det är en hårfin gräns mellan vad en förälder får ställa för krav och inte, och tyvärr verkar det som att alldeles för många svenska föräldrar idag inte vet hur man borde uppfostra sina söner och döttrar. Men att som son/dotter ha tålamod och respektera sina föräldrar är väldigt viktigt. Fastän det kan vara svårt så lönar det sig i längden.

Paulus sammanfattar detta på ett otroligt bra sätt i Efesierbrevet: ”Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull, det är er skyldighet. Visa aktning för din far och din mor; det är det första bud som följs av ett löfte: så att det går dig väl och du får leva länge på jorden. Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja.” – Ef 6:1-4

Det är vår skyldighet att lyda våra föräldrar. Genom dem har vi fått liv. Jag skulle inte existera utan dem. Därför är det självklart att göra som de säger, för de vet ofta bäst, även om jag inte kan se det just då för stunden. Jag skall inte lyda dem slaviskt. Ifrågasätta får jag göra, men det måste vara ömsesidigt.

Alla behöver vi tänka till. Visar jag mina föräldrar den respekt de förtjänar? Det är ju trots allt de som uppfostrat dig till den du är. Det är ju trots allt de som förser dig med mat och husrum varje dag. Det är ju trots allt de som gett dig livet.

אמן