07.07.08

Hur går det, Johan?

Publicerat i Allmänt tagged , , , , , , , , , , , , vid 13:14 av Johan Borg

”Sade han att han skulle vara aktiv nu? Vad händer nu då?”, kanske du undrar. Förklaringen är att jag under veckan här hållt på att skriva vad som hände i lördags. Det var den absolut andligaste och underbaraste och mäktigaste upplevelse jag NÅGONSIN varit med om! Det var den sista andakten (ungefär som en gudstjänst) på kristendomsskolelägret på Stenungsön och det utkämpades verkligen ett krig den kvällen.

Ett krig mellan gott och ont, mellan Gud och Satan. Självfallet gick Gud och hans änglar i seger, men hade vi inte hjälpt till hade vi fått en riktigt djävulsk sista natt.

Det är anledningen till varför jag inte publicerat något den här veckan. Och nu, halv fyra ska jag hämta Emma på stationen och vara med henne hela veckan. Får se om jag får upp Veckans Bud på tisdag.

Anyway, hoppas du har det riktigt najs, och vill du ha tag i mig, kika under Kontakt-sektionen längst upp. :)

07.03.08

Fullfilling?

Publicerat i En liten tanke... tagged , , , , , , , , , , , , , vid 15:32 av Johan Borg

Var i kyrkan igår med Jocke och Jonas. Jocke är kring 21 och Jonas är ungefär 25. Vi bildar kyrkans teknik-/film-/musiknördartrio. Vi fixade med musikrummet (numera biograf) och drog sedan igång ”Cloverfield”. Då hade Basse, Oppe, Ture och hans brorsa Albin kommit förbi också. Sjukt bra film, och ett måste i surround och storbild!

Efter den hade jag tänkt dra hem, eftersom nästa film som tänkte visas var ”Them”, en skräckfilm. Jag har nästan helt tappat tjusningen för skräck. En totalt meningslös genrer med enda syfte att skrämma och glorifiera ondskan. Jag kan fortfarande känna fascination över kameraarbete och ljuddesign – men annars är skräckfilm bara onödigt.
Under hela filmen kände jag: ”Nej, nu måste jag verkligen hem”, och var påväg att resa mig flera gånger. Men av någon anledning gjorde jag inte det!

”Them”, är en sådan film som lämnar åskådaren i total hopplöshet. Det onda vinner och storyn avslutas inte riktigt. Jag gick därifrån med huvudvärk och en känsla av meningslöshet. Hur konstruktivt är det på en skala?
Direkt efter att filmen var slut gick Jonas upp och satte sig i kyrksalen och bad. Det kan jag verkligen förstå.

Det kan vara bra att tänka efter ibland. Vad är det jag fyller mig med egentligen?
Jag har börjat bortprioritera TV-tittande och skräckfilmer just för att jag inte får ut nästan någonting av det. Vi har inte hur mycket tid som helst här på jorden,



Varför då inte göra det bästa av den?

אמן

07.01.08

Veckans Bud 4 – Föräldrar

Publicerat i Veckans bud tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , vid 02:34 av Johan Borg

Avgudadyrkan - 15/4
Herrens namn - 22/4
Vilodagen29/4
Föräldrar1/6
Mord – 8/6
Äktenskapsbrott – 15/6
Stöld – 22/6
Lögner – 29/6
Girighet – 5/7
Lust – 12/7

De tio budorden som Mose fick av Gud inristade på två stentavlor uppe på Sinai berg är inga lagar. De är inte till för oss att slaviskt lyda under. Det är viktigt att poängtera, då det annars kan uppfattas som att kristendom är en gärningarnas religion, att man måste göra ditt och datt på det här och det där sättet för att komma till himmelen.

Jesus sammanfattar det tio budorden så här:

“Han svarade honom: “Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.” – Matt 22:37-39

Denna bloggserie är alltså inte tänkt att säga åt dig hur du ska leva och hur du måste bära dig åt. Syftet är att ge en modern tolkning till de aningen föråldrade budorden.

[CHANGE OF PLANS! Som du kanske märkt har jag varit borta ett tag och inte följt det lagda schemat för den här bloggserien. Nu är jag dock tillbaka och vi är tillbaka på banan igen med nya datum.]
________________________

Föräldrar

Visa aktning för din far och din mor… – 2 Mos 20:12




Räck upp handen den som tycker ens föräldrar är jobbiga. Antar att det är ett gäng som skulle räcka upp handen här. Mamma säger något dumt när man har kompisar hemma, pappa uppför sig fånigt när man är med honom på stan, mamma tjatar hela tiden, pappa är sträng, och så vidare.
För min del är det mammas tjat som gnager mest. ”Var inte ute för sent”, ”Gör dina läxor, så du inte kommer efter i skolan” – sådana saker. Men jag inser också att utan mammas ältande hade jag inte kommit så långt.

Jag är en sån som måste ha någon som piskar mig i ryggen för att saker ska bli gjorda. Annars flyr jag lätt. Och när jag flyr får jag dåligt samvete, och får jag dåligt samvete flyr jag bara ännu mer. En ond cirkel. Därför borde jag, även om det är påfrestande ibland, vara tacksam för att jag har henne.

Att visa aktning innebär att värdera högt, vara rädd om. Du har dina föräldrar att tacka för att du blev till. Är de då värda vilken behandling som helst?
Många med utländskt ursprung kommer till Sverige och chockas över hur tonåringar behandlar sina föräldrar. Jag tror vi är dåliga på att uppskatta det våra föräldrar gör för oss. Även om de kan vara pinsamma och krävande så gör de ofta allt i kärlek till en. Att man inte får vara ute till efter tio på kvällen, är för att mamma och pappa är rädd om en.

Sedan finns det förstås dåliga föräldrar som ställer orimliga krav och inte alls älskar sina barn. Det är en hårfin gräns mellan vad en förälder får ställa för krav och inte, och tyvärr verkar det som att alldeles för många svenska föräldrar idag inte vet hur man borde uppfostra sina söner och döttrar. Men att som son/dotter ha tålamod och respektera sina föräldrar är väldigt viktigt. Fastän det kan vara svårt så lönar det sig i längden.

Paulus sammanfattar detta på ett otroligt bra sätt i Efesierbrevet: ”Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull, det är er skyldighet. Visa aktning för din far och din mor; det är det första bud som följs av ett löfte: så att det går dig väl och du får leva länge på jorden. Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja.” – Ef 6:1-4

Det är vår skyldighet att lyda våra föräldrar. Genom dem har vi fått liv. Jag skulle inte existera utan dem. Därför är det självklart att göra som de säger, för de vet ofta bäst, även om jag inte kan se det just då för stunden. Jag skall inte lyda dem slaviskt. Ifrågasätta får jag göra, men det måste vara ömsesidigt.



Alla behöver vi tänka till. Visar jag mina föräldrar den respekt de förtjänar? Det är ju trots allt de som uppfostrat dig till den du är. Det är ju trots allt de som förser dig med mat och husrum varje dag. Det är ju trots allt de som gett dig livet.

אמן

Hemkommen och chockad.

Publicerat i Allmänt vid 01:08 av Johan Borg

Två veckor kristendomsläger är det dummaste för någon som vill motbevisa Guds existens. Han/hon kommer bli besviken. Jag har aldrig någonsin mött Gud så starkt som jag gjort det här året. Jag har aldrig känt Gud så nära som då. Jag har heller aldrig känt kampen mellan det onda och det goda vara så påtaglig.

Årets två veckor på Stenungsögården har varit något jag aldrig kommer glömma. Det har varit de två veckorna som gett mig motivation till att fortsätta sprida Guds ord och leva nära honom. Livet som kristen, med Jesus, är verkligare än man kan tro.

Det är en vanlig missuppfattning att kristen tro bara är en teori som man sedan får en massa ”gör si” och ”gör så” att leva efter. Ett liv i en torr församling med psalmsång och hårda träbänkar. Verkligheten är en annan.

Livet med Gud är det största äventyret. Glöm Sagan om Ringen, The Matrix och Harry Potter. Är du äventyrslysten och vill känna livet som du aldrig känt det förut – Ropa på Jesus.
Livet med Gud är att alltid ha någon där. Att alltid ha någon som vet hur man känner, som svarar när man ropar och bär en genom svårigheter. Genom Jesu död och uppståndelse har vi fått liv. Och inte vilket liv som helst – utan det eviga livet, tillsammans med Honom efter att vår tid här på jorden är slut.

Jag önskar verkligen, innerligt, att jag kunde koppla en sladd mellan din och min hjärna och bara tanka över precis hur det är att leva med Gud, hur det är att känna Honom uppfylla en med sådan värme och kärlek som bara Han kan.

Kom hem i förrgår (29/6) och sov från fem till elva på kvällen. Grymt skönt. Var sedan vaken till tre då jag gick och lade mig. Nu känns det som att jag kommit hem, och jag har massor att berätta. Förvänta er en hög spännande blogginlägg framöver.



Hej!