06.15.08
… And he’s off again.
Klockan är halv två. Benny kommer förbi om en halvtimme och hämtar mig och min packning. Vi ska till Stenungsön, utanför Göteborg på läger i två veckor. Det officiella namnet är Kristendomsskolelägret, men det är faktiskt inte så konservativt och stelt som det låter. Det är visserligen uppdelat i fyra årskurser och man har lektioner, men väldigt mycket mer avslappnat än upplägget på en vanlig skola.
För det första är ledarna som håller i lektionerna hur sköna som helst. Säger bra saker och delar med sig mycket av sina personliga erfarenheter. Vi ”elever” får ha godis med oss in på lektionen, ställa frågor när vi vill, skämta… Ja, du kanske förstår. Där får man lära sig en massa saker om kristendom, och även utöva sin tro, samt lära känna en massa sköna människor.
Det är riktigt soft!
Så jag och Benny ska dit för vårt fjärde och sista år. Riktigt sorgligt, men förbenat kul! :D
För varje år blir det bara bättre och andligare, och allt tyder på att årets upplaga blir det andligaste någonsin. Min bästa vän Emma har fått en helt otroligt tydlig bild om lägret på Stenungsön, komplett med en väldigt precis miljöbeskrivning av platsen. Hon har aldrig varit där, eller sett några bilder därifrån.
Hon säger att det kommer vara en sådan otroligt stark närvaro över ön. Någonting stort kommer hända. Andlighet var det starkaste nyckelordet.
Från miljöbeskrivningen Emma gav, nämnde hon en ö med hav runt omkring, med ett industriområde på andra sidan vattnet, beläget på som en halvö. Hon såg också att solen går ner på samma sida som det här industriområdet. Allt det stämmer, och Emma har aldrig varit där. Aldrig sett några bilder tagna där. Jag har inte heller berättat om sådana saker.
Fascinerande.
Jag har höga förväntningar i år och jag håller er uppdaterade efter lägret om hur det gått.
BORTREST!
tillbaka 29/06
06.13.08
Bättre sent än aldrig…?
Ja, det är sant. Jag är tillbaka. Efter över två månader kliver jag upp ur diket och borstar av mig dammet från mina axlar. Som Fenixfågeln stiger upp ur askan, stiger jag upp ur mörkret och sätter på mig mina solglasögon igen.
Varför? För att solen skiner.
Okej. Poesispontaniteten kanske kan sparas till ett bättre tillfälle, men jag är i alla fall här igen.
Så vart har jag hållit hus?
Jag är tvungen att dela något personligt med dig, käre läsare. För att du ska förstå vad jag håller på med när jag helt plötsligt slutar skriva mitt i en uppskattad bloggserie, måste du lära känna mig lite bättre.
Jag är en sådan där snubbe som har svårt för rutiner. Det är inte riktigt min grej.
Dagboksskrivande till exempel. Det har jag prövat på hur många gånger som helst, men jag har aldrig kunnat hålla uppe skrivandet i mer än en månad. Samma sak är det med mycket annat jag gör/har gjort. Ljudbloggande, bloggande, musikskapande, fotograferande – allt går i perioder.
Jag är en tvättäkta periodare. Ibland är jag helt inne på det, och inom en månad är jag istället helt såld på det där andra istället. Hit och dit hela tiden. Jag är intresserad av så mycket och vill göra ALLT, helst PÅ EN GÅNG! Men det går ju inte, så därför sker allt i perioder. Bergochdalbanor.
Detta, kombinerat med att jag lätt får dåligt samvete för saker och ting gör det hela bara värre. Som i det här fallet. Jag hade precis kommit igång med en skitbra bloggserie, men så reser jag bort och när jag kommer hem igen har jag inte riktigt tid att skriva ett nytt inlägg. Så jag tänker att jag gör det nästa dag – men det sker inte. ”Ah, men imorrn SKA jag göra det”, men icke!
Så går det ytterligare några dagar och det blir inte av. De dåliga känslorna kryper in på. Samvetet börjar knacka på. Men grejen är att jag tenderar att uppförstora saker och ting och fly ifrån dem när det blir för mycket och för stor press. Och det är alltså det jag har gjort nu.
And the thing is, att nu när jag sitter här och skriver ner mina tankar känns det inte alls jobbigt. Bara väldigt, väldigt skönt att äntligen posta något! För jag vet att det är en del som brukar kolla in min blogg, och många har sagt att de brukar läsa mina inlägg, som jag aldrig kunnat tänka mig göra det! Det är ju förstås skitkul, och jag vill ju inte svika mina fans. ;)
Vi får se hur det blir med bloggserien om de tio budorden. Eftersom det är ett så bra koncept kommer jag förmodligen fortsätta med den.
So here I am – once again – at your service. :)



