Jag har haft världens underbaraste helg. Det har varit den bästa på mycket länge. Emma kom hit i fredags och åkte hem idag. Världens bästaste bästa Emma.

© Amy, http://www.sxc.hu/profile/am-y

I förmiddags var vi på gudstjänst. Ordet ‘gudstjänst’ kan låta långtråkigt, och förknippas gärna med psalmsång och en trött pastor som predikar. Men den här var dock annorlunda.

Djembetrummor, dragspel och rock n’ roll är kanske inte vad man i första hand kopplar ihop med en gudstjänst – men den här innehöll alla ovan nämnda ingredienser.

Jan Mattsson har under två dagar (en i februari och en i lördags) hållit en kurs för inspirerande sång och musik. Vi har varit ett gäng på 10-15 stycken som trummat loss på djembes, sjungit och pratat, och idag fick vi visa vad vi lärt oss. Sjukt kul! :D

Emma var inte med och spelade, men satt längst bak i kyrkan med ett ritblock och pennor. Under gudstjänsten blev hon otroligt berörd. Hon fick så starka bilder av Gud som hon ritade, och det genomgående budskapet i bilderna var att vi spelade och sjöng ända upp till himlen.

Det var väldigt intressant, då Jan hade en teori: I sången kommer vi väldigt, väldigt nära Gud. Han uttryckte det som att det är det tunnaste membranet mot Himmelen. Det är så andligt och innerligt än något annat uttrycksmedel, och det finns en sådan otrolig kraft i sång och musik – men framförallt sången.
Och det har han mycket rätt i.

Hur många gånger har inte du börjat gråta till en låt, eller åtminstone ryst av välbehag? Jag tror inte man kan förklara musikens kraft att påverka och engagera i vetenskapliga och jordliga termer. Det är något mer, något andligt – en gudomlig upplevelse.

Emma satt sedan kvar efter gudstjänsten och kunde inte sluta skratta. Hon rös, skakade och log hela tiden. Helt underbart! :D Sedan fick Jan se hennes ritningar och blev berörd även han, då han förstod att hans teori verkligen stämde.

Vi har en mäktig Gud.

אמן