01.31.10
Nu satsar vi!
Jag har haft en fin helg. Fredagen var en vändpunkt, och den känslan har suttit i hittills. Natten till idag tog jag och Jonas en riktig långpromenad. Vet inte hur många nattliga promenader vi haft! Det är alltid lika härligt. Vi kan prata om exakt allting. Fastän det skiljer tio år mellan oss så ligger vi verkligen på samma våglängd. Detta var första promenaden för året.
Vi gick oavbrutet i tre timmar. Förbi Solvarvsgatan, längs motorvägen, förbi Annelundsparken, Pingstkyrkan, upp på Norrmalm förbi Musiklagret, ner till Kypesjön där vi satt och pratade en stund, upp på fötter igen och hem genom skogen och Kypedalen.
Efter att våra vägar skildes åt gick jag den sista biten hem helt tacksam och go i kroppen. Åh, så god Gud varit mot mig! Jag kan inte sätta ord på den lyckan som fyllde mig.
Nu idag på gudstjänsten var jag med och sjöng i en liten provisoriskt ihopsatt kör. Riktigt fina sånger sjöng vi, även om de höga tenortonerna inte var att leka med. ;)
Älskar att sjunga i kör! För jag menar, jag kan ta rena toner – men inte mer. Jag vet att jag inte sjunger bra. Solosångare är jag alltså helt värdelös, men sjunger man i kör så är det okej om man låter lite snorkråka.
Nu peppar jag och Evelina efter en ny vecka med projektarbetet. Nu måste vi ligga i!
Ljudblogg – Första krönikan.
Mirjam, en av ungdomsledarna i kyrkan, gifte sig i början av januari. Jag fick äran att dj:a under festen på kvällen. Ska erkännas att jag var lite nervös, när det var mitt första bröllopsgig. Allt fungerade som det skulle, och jag fick minsann ett par trötta rumpor att röra sig!
Som tack fick jag en bok av henne – De mörka glasögonens tid, av Magnus Malm. Hade aldrig hört talas om den. Visade sig att Magnus Malm var krönikör på GP i tio år, 97-07. Boken består alltså av alla hans 90 krönikor han skrev under den här perioden.
Så jag fick en idé. Jag läser in några utvalda av hans texter och delar med mig av här! Jag vet, ibland drabbas jag bara av sådan otrolig genialitet att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Här är första:
01.30.10
Won’t you let it begin?
Vad skönt det är att skriva dessa rader. Har saknat skrivandet. Har saknat Gud. Var länge sen vi umgicks på riktigt. Längtar efter att få bli bättre på det.
Jag är så fylld av olika känslor just nu. Vet inte hur jag ska sätta ord på dem. Det är som en omåttlig törst skriker efter mer av Gud, som om något rycker och sliter i mig, något som vill spränga sig ur bröstet. Jag har suttit och tryckt på så mycket godhet, så många ord, så många meningar och formuleringar, och så mycket gåvor som jag hämmat och inte låtit växa. Någon måtta får det vara på tvivlet!
Fast… inte så mycket tvivel egentligen. Har blivit för bekväm helt enkelt. Det är så jäkla lätt att bara skita i allt och göra absolut inget vettigt. Nu får det vara nog. Någon måtta får det vara.
Så vad fick mig att vakna ur dvalan? Satt nämligen och lyssnade igenom Paramores musik. Är egentligen inte min stil, men hjälp vilket bra band (helt seriöst det bästa rockbandet jag stött på)! Medan jag satt och kollade på en liveversion av Let The Flames Begin tyckte jag mig höra att hon sjöng “Oh, father”. Jag vart helt förbryllad. Så jag kollade texten i inforutan till videon. Detta var hur låten slutade:
Father, oh father
Oh father, oh father
Father, well I am ready
Won’t you let it begin?
’Cause I am here now
I want to dance,
in the mighty palm of your hand
Det var som ett slag i magen. Rysningarna strömmade över mig dels för att detta var ett stort platinumsäljande band som sjöng och spelade om Gud (alla medlemmar i Paramore är kristna, läste jag senare), men också för att det var precis det jag behövde höra. “Far, jag är redo. Kan du inte börja verka i mig? Jag är här nu.”
Jag önskar jag hade lättare för att gråta.
12.13.09
Respondatis.
Nu var det länge sen jag postade ett Respondatis-inlägg. Klicka på bilden ovan för att se vad det är för något.
Jag skrev om Tonår tidigare idag, där jag beskrev det som “en fritidsgårdsliknande träff i kyrkan för ungdomar i högstadiet”. Joachim, före detta ledare på Tonår, kommenterade detta: Läs resten av det här inlägget »
Prenumerera på bloggen.
Är du en regelbunden besökare här? Läser du mycket bloggar? Här är ett sätt att underlätta bloggläsandet: Prenumerera
.
Sen Kväll med Gud.
Sen Kväll med Gud (SKMG) var den mysigaste upplagan på länge. Riktigt gött att träffa alla vänner igen, äta god mat och få höra på Tommy Holmberg – föredetta kriminell narkoman, numera pastor – berätta om sina erfarenheter…
12.10.09
Morgonpigg, musikalisk, trött och tacksam.
Jag studsade upp ur sängen i morse. På riktigt, alltså. Farsan väckte mig vid kvart i åtta och jag vaknade pigg och kry och bestämde mig för att hoppa ner från sängen, vilket jag gjorde. Jag vaknade verkligen på rätt sida idag. Tack Gud för det. Jag har varit så glad och kramig och vänlig hela dan. Jag önskar alla dagar var så.
Till fyra på natten hade jag suttit och gjort musik. Först pillade jag på min och Evelinas nya låt och när jag tröttnade på den gjorde jag nästan klart hela jullåten. Vi gör en cover på en känd jullåt som låter HUR bra som HELST. Vill inte avslöja för mycket though, för att det ska bli en överraskning för eventuella klasskompisar som läser det här. ;) Men jag kan säga en sak:
Prepare to shake some booteeyy!
Den kommer givetvis åka upp här för allmän beskådan (belyssning?) sedan. Det blir förövrigt mitt och Evves första live-gig med SBEG! Vi kommer köra 2-3 låtar inför hela skolan. Jag är så otroligt pepp!
När jag kom till skolan var Evelina inte där. Jag var så ivrig att få spela det jag komponerat under natten att jag blev smått frustrerad. Hon kom till slut vid halv tolv. Hade försovit sig. Jag ska inte säga något, dock. Har gjort samma sak mot henne.
Men så kom vi igång, och när vi kom igång – DÅ KOM VI IGÅNG. Det blev himla flummigt där mot slutet, men innan dess fick vi mycket gjort! De som råkade höra vårt dunk gillade det skarpt. Det gillar vi.
Men nu till något helt annat.
Jag har tappat min mobil. I fredags tappades den i bussen, som – på grund av mystiska omständigheter – lämnades kvar där. Ringde Västtrafiks hittegodsavdelning och de hade INTE fått in den. Jätte. Jätte. Jobbigt. Det som irriterar mig mest är att jag inte kan skicka ut Veckans Bibelord. Jaja. Kortet är i alla fall spärrat och jag ska göra en polisanmälan.
Och nu till något annat helt annat!
Det är Sen Kväll Med Gud imorgon! Det betyder att det Bodakyrkan (my crib) kommer invaderas av diverse Göteborgare, Uddevalla-bor och skåningar för två dagar av sjukt härligt häng, käk och lovsång. Lovsångsteamet och jag har planerat allt inför fredagens andakt. Det kommer bli alldeles fantastiskt. Ska vara i kyrkan vid fem imorgon eftermiddag, fram till ca 14:00 lördag eftermiddag, så räkna inte med världens aktivitet här. ;)
Nu ska jag sova. Är helt fantastiskt trött. Godnatt, du.
”Otrohet är bra för personlig utveckling”
Så lyder rubriken på en artikel på Expressens hemsida idag.
Carsten Graff, en norsk snubbe som kallar sig “livsfilosof” påstår detta, och håller även KURSER i hur man är otrogen på bästa sätt. Han menar att man inte ens behöver vilja det, men om det händer så ska man inte vara rädd för det. Hans poäng är att vi lär oss mest av skilsmässor och förhållanden som går i kras.
Han menar att vi spenderar så mycket tid med att hitta den rätte att om man “råkar” vara otrogen så gör inte det så mycket. Det är ju bra för sin personliga utveckling.
Vet du vad det värsta är? Att i omröstningen med frågan “Är det okej att vara otrogen för bättre självkännedom?” så har 21% röstat på alternativet: “Ja! Personlig utveckling är viktigt.” Som tur är är det en minoritet, men frågan är varför Det inte står 100% under alternativet “Aldrig! Man sårar andra.”
Herre Jesus, vad har hänt med vårt land?
12.07.09
Update.
Om Bloggaren-sidan uppdaterad! Nu med bilder och relevantare info. Blir inget Veckans Bibelord innan jag dragit mig till Västtrafiks hittegods eller Polisen, vilket suger lite. Vet vad jag ska skriva om.
Nu ska jag pallra mig till kyrkan och Tisdagsgruppen. Ha det fanatiskt!
Spikrakt rätt upp!
Kikade lite på statistiken nyss och såg att antalet sidvisningar sköt i höjden igår! Det är helt fantastiskt. Vad glad jag blir. Vet inte riktigt varför, men jag antar det är för att jag börjat skriva här igen efter en tids bloggdvala. Tycker också det är smått fantastiskt, att trots att jag inte skrivit på ett tag så har jag alltid haft mellan 30-50 sidvisningar varje dag. Tack DU!
Men ni får gärna kommentera mera. Tycker nämligen det är något av det viktigaste och roligaste med en blogg. Samtalet mellan författare och läsare. Jag sitter här och plitar ner mina tankar och åsikter mest för att få respons på det. Jag har saker att säga och jag vill höra DIN åsikt om det. Tycker du det jag skrev var bra, skriv det! Fick du dig en riktig tankeställare – skriv det! Skulle du vilja peta ut ögonen på dig med en gaffel för att det du just läst var så fullkomligt idiotiskt och äckligt – gör inte det på riktigt, men skriv det!
